Jag vill egentligen bara vara ifred. Efter en lång kvälls diskussion om filosofi och politik, Platon och Descartes, känner jag att det egentligen bara finns en sak jag vet säkert. Att jag vill leva ett lugnt liv, på mitt eget sätt, ifred.
Det kan låta simpelt, men som politisk filosofi räcker det längre än man kan tro.
Kristdemokraterna var, under Göran Hägglund, inne på ett liknande spår om att politiken inte ska lägga sig i människors liv mer än nödvändigt.
I dag är det Centerpartiet som tydligast uttalar denna idé. ”Vi tror på människors egen förmåga att bestämma över sitt liv”, kan man läsa på partiets hemsida.I konkret politik kan det innebära sådant som att låta människor behålla en större andel av de pengar de tjänat ihop.
Det skulle förstås bli konsekvensen även av de skattesänkningar som Moderaterna föreslår i sin skuggbudget. Men man har för länge sedan slutat att se detta som en fråga om att värna människors privatliv.
I stället är det ”arbetslinjen” och ”välfärden” som ska upprätthållas. Den enskilda människans strävanden blir ett medel för att uppnå politiska mål.
Att få leva sitt liv ifred handlar förstås också om en rad andra saker. Att få bygga ett litet hus nära en sjö. Att fortsatt kunna välja skola åt barnen. Att inte behöva oroa sig för kriminalitet. Så långt är idén enkel.
Men den blir mer utmanande när vi kommer in på mer brännande moraliska konflikter. Då ökar viljan att slå fast vad som ska gälla för alla.
Ibland ser vi dessa moralkonflikter fladdra förbi i debatter och tidningsartiklar. De senaste dagarna till exempel engagerade diskussioner om slöjbärande, och om surrogatmödraskap. Här finns olika uppfattningar med goda argument på båda sidor. Det är svårt, eller omöjligt, att nå fram till ett svar som alla är nöjda med.
Det är i de situationerna som idén om att låta människor leva sina liv i fred blir särskilt viktig.
Den politiska friheten blir ett ramverk inom vilket människor kan göra olika val utifrån olika idéer om vad som är rätt och riktigt. Och inom vilket det finns gott om utrymme för fortsatta samtal om moraliska frågor.
Det är inte samma sak som att säga att allt är relativt eller att vi omöjligt kan veta vad som är gott och sant.
Bara en insikt i att vi människor, efter tusentals år av filosofiska diskussioner, fortfarande tycks komma fram till olika slutsatser om hur man ska leva ett gott liv. Och att vi behöver ha ett sätt att leva fredligt tillsammans trots detta.