När 2018 summeras är den varma och bitvis mycket torra sommaren en av de händelser som självklart kvalar in i årskrönikorna. Många platser upplevde den varmaste sommaren sedan mätningarna påbörjades. I till exempel Kvikkjokk och Naimakka slogs historiskt värmerekord. I Luleå var medeltemperaturen för juli månad den högsta sedan 1937. Och så bristen på regn. I stora delar av Norrbotten var nederbörden hälften av det normala. Vilket ändå var långt bättre än många andra landsändar.
För jordbruket fick vädret som bekant allvarliga konsekvenser. I riket som helhet nästan halverades den totala skörden, gentemot ett normalt år, enligt Lantmännens statistik.
Halverad skörd. Det är lätt att föreställa sig de konsekvenser det hade haft i historiska tider. Missväxtår var lika med hungersnöd och svält. En verklighet som skildrats inte minst i Vilhelm Mobergs utvandrarsvit. Nödåren i slutet av 1860-talet då man blandade bark i brödet och gjorde gröt på lavar gjorde ett outplånligt intryck i det kollektiva minnet.
Kontrasten mot i dag är slående. De som driver jordbruk drabbas av torkan. Men för den som vill äta sig mätt är snabbköpens hyllor lika fulla som vanligt. En av de sämsta skördarna på decennier märks knappt för den enskilde konsumenten.
Det visar på den enorma betydelsen av internationell handel. Om veteskörden slår fel här kan vi importera säd från andra länder. Den industriella utvecklingen under de 150 år som gått sedan hungersnöden har dessutom gett oss snabba transporter och bättre jordbruksmetoder. Även ett dåligt år är avkastningen från jorden långt större än Karl-Oskar och Kristina hade kunnat drömma om.
Det kan tyckas vara självklarheter, men det är värt att påminna sig om i en tid när närodlat alltid anses bättre än importerat. Ofta tas det som en självklarhet att Sverige borde öka självförsörjningsgraden för att rusta sig för en krissituation. Men betänk då alla de kriser som undviks tack vare att vi inte är helt beroende av inhemsk produktion. En gång i tiden var nödår något som inträffade ungefär en gång per decennium.
Den uteblivna hungersnöden 2018 är också värd att begrunda ur ett annat perspektiv. De som menar att vår moderna livsstil är orsaken till klimatförändringar bör betänka att vi tack vare utvecklingen de senaste 150 åren faktiskt är bättre rustade än någonsin att hantera kommande torra somrar. Det är frihandel och teknologisk utveckling som har tagit oss dit. Inte skattesubventionerad klimatångestterapi.