Varje människa har själv det yttersta ansvaret för sina handlingar. Om handlingarna är brottsliga ska de bestraffas. Det kan låta självklart som ett fullkomligt självklart konstaterande, men i Sverige är vi vana vid att det offentliga tar på sig ett stort ansvar för människors liv.
I stället för att betona föräldrarnas ansvar för att barn och ungdomar lever på fel sida lagen brukar därför en lång rad kreativa förklaringsmodeller användas för att lägga skulden för våldsbrott, stölder, bränder och skadegörelse på ”samhället” eller ”utanförskapet”.
Varken skola, socialtjänst eller polis kan dock ersätta föräldraskapet och utrusta barn och ungdomar med ansvarskänsla och en moralisk kompass.
Det offentliga kan inte lösa alla problem, som Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell konstaterar i en intervju med Expressen (31/12).
”I Sverige låter det alltid som att staten har allt ansvar. Är man förälder och satt ett barn till världen har man ett ansvar att lära ut sunda värderingar och att sätta gränser. Ska ungdomar vara ute och ränna på nätterna där man bränner bilar, eller ska man som förälder ta sitt ansvar?”
”Vi pratar väldigt mycket om gängkriminalitet kopplat till fler poliser, strängare straff, och förebyggande insatser. Jag tycker att perspektivet hela tiden glöms bort: många är under 18 år, ungdomar, och rentav barn. Var finns föräldrarnas ansvar i det här?”
Forssell medger fvisserligen att det inte finns några snabba politiska lösningar för att få föräldrar att hindra sitt barn från att vara ute och härja på nätterna och bränna bilar eller råna andra barn. Men att det förhoppningsvis kan få fler att tänka till om politiker tydligare betonar mammor och pappors ansvar, och inte bara talar om socialtjänstens insatser, skärpta lagar och hårdare straff.
”Min poäng är två saker. Dels vill jag få in det här perspektivet, det är helt frånvarande. Det andra är, som jag skriver, att problemen är stora, och det finns inga enkla lösningar. Vi politiker sitter inte på alla svar. Man kan göra några saker tror jag. Tittar man specifikt på utanförskapsområden vet man att de som begår kriminella handlingar ofta är personer som antingen kommit nyligen till Sverige, eller tidigare.”
Johan Forssell och Moderaterna gör rätt som betonar det personliga ansvar som föräldraskapet innebär, även om mammornas och pappornas attityder inte låter sig förändras med ett klubbslag i någon politisk församling. Det handlar snarare om en långsiktig process där det personliga ansvaret uppvärderas samtidigt som politiken skapar förutsättningar för ett livskraftigt civilsamhälle, trygga och stabila familjer och en skola med ordning och reda.
Därutöver är det uppenbart att det behövs genomgripande liberaliseringar av arbetsmarknads- och bostadspolitiken, som olyckligtvis fortfarande präglas av 1970-talets politiska dogmer, så att fler människor – oavsett ursprung eller bostadsort – får realistiska förutsättningar att förverkliga sina drömmar.
Men det får absolut inte ställas mot samhällets plikt att upprätthålla lag och ordning och bekämpa kriminalitet där den uppstår.
När mammor och pappor inte tar ansvaret för sina barns uppförande måste samhället genom ordningsmakten tydligt och klart markera vad som är rätt och fel.
Bilbränder, stenkastning, butiksplundringar och personrån är totalt oacceptabelt och ska behandlas därefter. Principen om det personliga ansvaret ska även gälla i ekonomiskt och socialt utsatta miljöer.