På onsdag äger Nobelfesten traditionsenligt rum. Det brukar sägas att politik inte ska diskuteras på middagar, men förhoppningsvis tar de svenska politikerna tillfället i akt att få några goda råd, särskilt av årets ekonomipristagare.
Statsminister Stefan Löfvens (S) manöver att dra igång valrörelsen igen, när Alliansens budget vann stöd i riksdagen framför de rödgrönas, var ett drastiskt drag.
På ett seminarium anordnat av SNS i fredags talade Socialdemokraternas förra partiledare Mona Sahlin skarpt om vikten av samarbete för att stänga ute Sverigedemokraterna. På frågan om det förutsätter att S innehar statsministerposten, svarade hon talande nog undvikande. Enligt statsvetarprofessorn Tommy Möller, som även deltog i seminariet, kan det bli svårt för S i att få till samverkan över blocken om inte förtöjningen till Miljöpartiet och Vänsterpartiet kapas. Det är en viktig insikt.
Den rödgröna regeringens oenighet var ingen god grund för samarbete med andra. Försöket att samregera med stöd av V gick också snett i sakfrågor, inte minst gällande välfärden. Utredningen om hur vinster i privat driven vård, skola och omsorg ska stoppas hamnar nu sannolikt på is. Men för att undanröja den osäkerhet som skapats – och den skada som riskerar att orsakas – för verksamheterna behöver de rödgröna också tänka om.
En man med goda argument för att slopa vinstbegränsarpolitiken är den franske nationalekonomen Jean Tirole som i år tilldelas Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sin forskning om marknadsregleringar. I SVT i fredags avrådde han från att begränsa vinstmöjligheterna, då det riskerar att locka till sig de sämsta företagen. Regleringar av personaltätheten avvisades också av Tirole, då det viktiga för kvaliteten är hur verksamheten är organiserad.
Ekonomipristagaren framför att brister i kvalitet, oavsett om det gäller äldrevården, skolan, eller järnvägarna för den delen, inte beror på privatiseringar utan på för svaga myndigheter som inte skött tillsynen. Det är något för allianspartierna att ta till sig. Inför det extra valet behöver de stärka sitt förtroende i att tala om hur valfrihetsreformerna kan utvecklas.
Men framförallt bör finansminister Magdalena Andersson (S), som kanske har turen att få Tirole till bordet på Nobelmiddagen, lyssna noga på en konstruktiv syn på välfärdsutveckling, i stället för på Vänstern som hitintills bara skapat oreda och dessutom försvårat för bredare uppgörelser.