Luleå-alliansen splittras upp om budgeten
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
förlorades.
Men i år är det slut med det borgerliga gemensamma agerandet. Tillfälligt eller inte återstår förstås att se, men nu går de fyra partierna ut med var sitt budgetförslag. Även om skillnaderna kanske inte är så stora så handlar det ändå om fyra olika alternativ. Inget bra tecken inför framtiden.
Svårt marknadsföra
I stadshuset sitter förstås kommunalrådet Karl Petersen (s) och Yvonne Stålnacke (s) och tackar för att de nu har fått
gratis argument inte minst inför budgetdebatten i fullmäktige om exakt två veckor. På torsdag den här veckan är det extra kommunstyrelsemöte och då ska också de olika budgetförslagen först visas upp.
Tre av oppositionspartierna har nya ledare. Det är väl möjligt att de vill ta chansen och profilera sig och partiet inför en ny epok. Och därför lägger de fram egna budgetar. Jag kan förstå sådana argument - men köper dem inte.
Hur ska man få igång ett fungerande samarbete framöver om man går ut var för sig direkt efter ett val? Och hur ska man på ett trovärdigt sätt kunna marknadsföra en allians som nyskapas strax före varje valdag?
Klarar man enigheten på riksplanet så vore det skräp om man inte skulle göra det lokalt i förhållandevis lilla Luleå!
Som fem straffsparkar
De fyra partierna borde göra ett nummer av allt som förenar dem - och även sjukvårdspartiet - och inte av olikheterna, vilket debatten förstås kommer att handla om med fyra-fem alternativ. Karl Petersen och Yvonne Stålnacke kan förstås argumentera i sömnen mot den splittrade oppositionen på tisdag om två veckor. Det blir som att få sig fem straffsparkar tilldömda samtidigt - om man nu vågar göra jämförelser med fotbollen efter Köpenhamn-
skandalen i helgen
Inför valet gick det bra för de borgerliga partierna att göra gemensamma utspel. "De fyra damerna" som de fyra partiledarna kallades då jobbade ihop. Sedan har ju Maria Salmgren försvunnit ut ur bilden och blivit kommunchef i Övertorneå.
Vem räknar med några vinster på solonummer? Ska de borgerliga vara en slagkraftig opposition som en dag kan ta över i Luleå så måste de ju gå fram gemensamt och visa en enig fasad. Även när det återstår tre år till nästa val!
Dessutom vet de borgerliga att de med allra största sannolikhet slipper den allra besvärligaste motståndaren i nästa valrörelse - krysskungen Karl Petersen (s).
Saknar tydlig kapten
Alliansen har också ett ledarproblem som framstår klart när man låter budgetalternativen spreta i diverse väderstreck. Därmed finns det inte heller
någon tydlig borgerlig kapten att sätta upp mot Karl Petersen.
Moderaten Mattias Karlsson har flesta mandaten i ryggen, men han är för tunn och har tydliga problem att hålla ihop sitt eget parti som också helt har försvunnit ur debatten i Luleå. Han har dessutom med högst varierande framgångar mest profilerat sig i diverse
alkoholfrågor som inte är
viktigast i Luleå idag. Ja, för
andra än Karlsson, menar jag.
Centerns Camilla Hansen är däremot en spännande ny frisk fläkt i Luleå-politiken. Samma sak gäller även Erika Josbrandt hos kristdemokraterna. Men det dröjer förstås innan någon av dem är mogna ta kommandot i det borgerliga lägret. Det gäller också att inte gapa över för mycket direkt. Sjukvårdspartiets Dan Ankarholm har ju bara ett slags associerat medlemskap i gruppen
Inofficiell ledare
Folkpartiets Ylva Strutz får trots splittringen ses som en inofficiell borgerlig ledargestalt. Trots att hennes parti förlorade två mandat i valet, vilket dock var en effekt av vad som hände på riksplanet. Hon har också mest erfarenhet, är mycket väl påläst, taktiker och är vassast i debatten. Alltför vass tycker en och annan som är lite finare i kanten och gärna spretar med lillfingret
Men vad spelar det för roll nu när de fem borgerliga partierna verkar springa i olika riktningar?
Nej, det som behövs nu är
enigare ageranden, inga kortsiktiga profileringar och ingen borgerlig kannibalism under glada tillrop från vänsterkanten. Därför borde också de borgerliga partierna i all hast försöka minimera skadorna
redan i årets budgetarbete. Det är faktiskt bara 39 månader
till nästa val och vid nästa budgettillfälle om ett år har vi nått fram till halvtid i den här mandatperioden. Sedan börjar valdagen skönjas allt mer