Under partiledardebatten i riksdagen den 17 januari föreslog Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson att militären ska kunna sättas in för att knäcka den organiserade brottsligheten. Och när statsminister Stefan Löfven (S) inte uteslöt det höjde många på ögonbrynen. Inte minst justitieminister Morgan Johansson (S), som efteråt avvisade tanken.
Militären ska inte sättas in mot den egna befolkningen. Det är Polisens jobb att bekämpa brott och Försvarsmaktens uppgift att försvara landet mot yttre hot. En sådan gräns måste vara tydlig. Möjligheten finns för försvaret att bistå Polisen på olika sätt, men försvarets personal får aldrig hamna i en situation då de ska utöva våld eller tvång mot exempelvis kriminella. De har inte utbildning för det och det är inte deras uppgift, utom möjligen vid terrorattentat.
Den här uppfattningen hörs dock titt som tätt, och inte bara från sverigedemokratiskt håll. I en motion till riksdagen i höstas föreslog till exempel 20 moderater att militärpolis ska kunna sättas in i utsatta områden under ledning av en polisinspektör. Moderaternas partiledning tog dock avstånd från motionen.
Reaktionerna från socialdemokrater brukar också vara direkt avvisande då militära insatser mot kriminalitet förespråkas, ofta med hänvisning till skotten i Ådalen 1931. Det gör det än märkligare att Löfven plötsligt ställer sig öppen till förslaget. Att justitieministern sedan dementerar sin partiordförandes uttalande gör situationen närmast farsartad. Löfven bör rimligen känna till sitt partis linje i en sådan fråga, inte minst med tanke på att den har dykt upp flera gånger på kort tid. Faktum kvarstår dock att åtgärder krävs för att stärka Polisen, även då Försvarsmakten är utesluten. En lösning skulle kunna vara att återinföra beredskapspolisen som avvecklades 2012, vilket Liberalerna nyligen föreslog. Även Försvarsberedningen föreslår beredskapspoliser, men då endast vid krig eller krigsfara. Användning av dem i fredstid skulle kräva att utbildningen anpassas efter sådana förhållanden. Beredskapspoliser ersätter dock inte behovet av fler heltidspoliser med högre löner.
Att statsministern och många andra politiker är engagerade i att lösa Polisens stora problem med gängkriminalitet är positivt, men får inte övergå i desperata utspel för att framstå som handlingskraftig.
Polisen ska stärkas, inte kompletteras med militär som om grov brottslighet vore detsamma som terrorism. Det borde statsministern inse utan att behöva tänka efter.