Tandemparet president Vladimir Putin och utrikesminister Sergej Lavrov har gjort Ryssland till en realpolitisk stormakt på den världspolitiska arenan. Den ekonomiska utvecklingen på hemmaplan under Putins 20 år vid makten är dock mer blygsam. Trots en befolkningsmängd på drygt 140 miljoner invånare är landets BNP endast jordens 12:e största efter Kanada och Sydkorea.
Ett av de löften som president Vladimir Putin hållit fast vid under hela sin tid som president är att bekämpa korruptionen. Som professor Anders Åslund visar i sin mycket detaljrika studie ”Russia´s Crony Capitalism – The Path from Market Economy to Kleptocracy” (Yale University Press 2019) har talet om krafttag mot korruptionen dock inte omsatts i skärpt lagstiftning och krafttag från myndigheterna. Tvärtom.
Bakgrunden till ”Russia´s Crony Capitalism…” är att Rysslands ekonomi sedan ungefär tio år tillbaka har stagnerat. Samtidigt har statliga bolag tagit stora marknadsandelar, bolag som leds av närstående till presidenten som har berikat sig själva enormt. På 1990-talet svepte världens genom tiderna mest omfattande privatiseringsvåg över Ryssland. Sedan Putin kom till makten har vi sett den rakt motsatta utvecklingen, nämligen ett ökat statligt övertagande av privata företag. Självklart har sanktioner och isolering påverkat rysk ekonomi. Det är dock långt ifrån hela sanningen till att landet under 2010-talet endast haft 1,5 -2 procents tillväxt och att levnadsstandarden står still.
Nationaliseringen av de stora industrierna tog fart i samband med övertagandet av oljebolaget Yukos åren 2003-2004 och fängslandet av huvudägaren, den oppositionella affärsmannen Michael Chodorkovskij. Makten över de största statliga industrijättarna inom olja, gas, mineraler, kol och så vidare har gradvist överförts till Putins nära allierade. Åslund beskriver hur företagsledningarnas lojalitet och trohet betyder allt medan kompetens och ett positivt resultat på sista raden spelar mindre roll. Att bolagen blöder och försnillar ofantliga summor pengar verkar sakna betydelse. I den ryska statskapitalismen har konkurrens och blomstrande små- och medelstora företag tryckts undan. Stabilitet går före utveckling, kompetensfrämjande och konkurrens.
Företagsklimatet präglas av rädsla för myndighetsraider och repressalier. År 2014 öppnade myndigheterna nästan 200,,000 fall av ”ekonomisk brottslighet” mot små- och medelstora företag, men endast 46 000 fall hamnade i rätten. 83 procent av de initialt anklagade företagarna förlorade dock sin affärsverksamhet. Ju mer framgångsrik verksamhet, desto större risk för att bli utsatt och ”uppäten” av ett större bolag. Inte undra på att hela 57 procent av Rysslands affärsmän vill sälja sin verksamhet, att jämföra med 17 procent i Europa.
Under Vladimir Putins två decennier vid makten har det byggts upp en vertikal maktstruktur och en ”lagarnas diktatur” som sätter stopp för demokratisk och ekonomisk utveckling. Frågan är hur länge detta förstelnade och stagnerade samhällssystem kan leva vidare.