Statsminister Stefan Löfvens (S) regerande kan hittills knappast beskrivas som någon större framgång. Vare sig för det egna partiet eller honom själv. I den senaste popularitetsmätningen hade samtliga väljares förtroende för Löfven minskat från 43 procent för en månad sedan till 35 procent i dag.
Bland partiledarna har miljöpartiets språkrör, tillika miljöminister och vice statsminister, Åsa Romson det lägsta förtroendet på 17 procent. Det illustrerar en stor del av regeringens problem. Miljöpartiet sänker Socialdemokraterna som tvingas anpassa sig till MP:s politik.
En forcerad avveckling av kärnkraften kan knappast ligga i linje med fackföreningsrörelsens förståelse av den tunga basindustrins betydelse för exportinkomster och jobb runt om i hela landet. Inte heller verkar MP förstå hur viktig licensjakt på varg är i de landsändar med mycket varg, som ställer till problem för djurägare och jägare. Där väljer miljöminister Romson att driva sin och partiets linje, fastän landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) har en annan syn på frågan.
Märkligheterna tar inte slut där. Miljöministern målar sin båt med en otillåten giftfärg. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) klappar lärarkåren på huvudet inför höstlovet i någon sorts missriktad inspirationsfilm. Bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) ägnar sin tid åt utrikespolitik och anklagas av Nalin Pekgul, före detta socialdemokrat, för att vara islamist. Kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) visar sig förvånansvärt okunnig om kulturfrågor, men verkar inte bekymra sig över det.
Stefan Löfven brukar framhållas som en förhandlare som kan konsten att kompromissa för att komma framåt. Onekligen en viktig egenskap för en statsminister. Förhoppningsvis kommer han inom kort lyckas förhandla fram lite politik som är mindre skadlig för Sverige. Något som inte är helt givet med nuvarande regeringskonstellation.
Det är inte givet att regeringen får igenom sin budget och då väntar antingen ett nyval eller en regeringsombildning. Det är inte omöjligt att Löfven skulle kunna fortsätta regera utan MP och göra upp i sakfrågorna med Alliansen. Som det ser ut i dag lär varken FP eller C vara intresserade att samarbeta med S tillsammans med MP.
Även om regeringen överlever budgetomröstningen ska det mycket till för att den ska sitta mandatperioden ut. MP, och V, driver en politik som många socialdemokrater utanför (och åtskilliga i) storstäderna skarpt ogillar, vilket rimligen lär få konsekvenser för Löfvens framtida regerande.