Nyligen förklarade statsminister Stefan Löfven (S) att Socialdemokraterna ska gå på offensiven, både sakpolitiskt och retoriskt. I helgen hade han chansen. Partiet höll kommunkonferens i Örebro och Löfven talade på lördagen. I ett tafatt försök att gjuta eld i de egna leden anklagade han oppositionen för sabotage och för att ha riskerat rikets stabilitet i och med upphävandet av decemberöverenskommelsen.
Det föll knappt ens väl ut bland de närvarande. Detta på goda grunder. Problemet har varit en villrådig regering som inte har förmått sig att agera. I stället för att ta tag i den okontrollerade invandringen väntade regeringen på att EU skulle lösa problemet.
Att döma av statsministerns framträdande i SVT Agenda ser det ut som atthandlingsförlamningen kommer att fortsätta.
Å ena sidan erkänner S nu att invandringen faktiskt kostar pengar, att Sverige har begränsade resurser och att om för mycket läggs på invandring kommer en mindre summa än annars att kunna läggas på exempelvis välfärden. Löfven betonar också att förra årets kaotiska situation inte ska upprepas.
Å andra sidan hänvisar statsministern till Migrationsverkets prognoser när han ska besvara frågan hur många asylsökande Sverige ska ta emot i år. Löfven menade också att det inte går att sätta ett numeriskt värde på hur många vi kan ta emot samt att invandringen är ekonomiskt lönsam för Sverige.
Statsministerns budskap går inte ihop. För att göra detta extra tydligt begick förre statsministern Göran Persson (S) intervju samma helg. Persson förklarade att han inte förstod varför det tog sådan tid att få åtgärder på plats och att det går att ha ett tak för hur många man kan ta emot.
Regeringens brist på tydligt besked beror dock främst på att det inte finns något. Regeringen har två viljor som endast med stora svårigheter kan jämkas samman. Förhoppningen står fortfarande till att EU ska lösa problemet åt Sverige så slipper S och MP träta om saken. Därför stöder Löfven uppgörelsen med Turkiet. Han kommer att bli besviken.
EU kommer inte att rädda regeringen, lika lite som det gjorde det 2015. Ska Sverige undvika en kaotisk mottagningssituation lik den som rådde 2015 måste Löfven och hans regering stå för förberedelserna. I stället hoppas Löfven fortfarande att EU ska lösa problemen så att han slipper. Det är inte att ta ansvar. Löfven måste ge ett tydligt besked om var regeringen står i frågan och vilka åtgärder den tänker vidta för att undvika fjolårets haveri.