Efter att Stefan Löfven i söndagens Agenda-intervju understrukit att gängkriminaliteten absolut inte går att koppla ihop med migrationen konstaterade SVT:s politiske kommentator Mats Knutson att flera av statsministerns svar var obegripliga.
Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin var ännu fränare i sin kritik. ”Det man undrar nu är om Löfven hade en dålig dag eller om han helt enkelt är less på jobbet”, frågade hon i sin kolumn på nyhetsplats, där hon också skrev:
”Framträdandet i söndagens SVT-program ’Agenda’ var tyvärr oacceptabelt dåligt. Så illa förberedd, så svarslös och så obegriplig får inte en statsminister uppträda.”
Vi såg inte det komma, menade Löfven i Agenda-intervjun. Till viss del har det varit så. Regeringen har blundat inför risken som ett stort flyktingmottagande, en bristande integration och en kraftigt underdimensionerad rättsapparat innebär.
Men på samma gång: Vad i hela friden snackar Löfven om? ”Vi såg inte det komma.”
Jag minns hur Löfven gick i taket när dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) redan 2013 uppmanade till en diskussion om volymer i flyktingmottagandet. Jag minns hur justitieminister Morgan Johansson (S) i Wall Street Journal skrev att Sverige som alla länder har problem med våldsbrottslighet ”men tanken att situationen är värre i vårt land är helt felaktig.” Jag minns hur finansminister Magdalena Andersson (S) rasade mot Moderatledaren Ulf Kristersson för att han i en intervju i Financial Times jämfört dagens Sverige med hur det såg ut under krisåren på 1990-talet och pekat på den eskalerande utvecklingen med bilbränder och skjutningar.
Regeringen har visat en anmärkningsvärd flathet och senfärdighet inför utanförskapet, segregationen och det ökade gängvåldet. Det stora inflödet av asylsökande och andra migranter har medfört en påfrestning för samhällsbygget som det kommer att krävas stora resurser för att reparera och underhålla.
Dessvärre är det svårt att uppbringa någon större optimism om att regeringen ska få gängen och utanförskapet under kontroll. Det dröjde länge innan Sverige införde gränskontroller och i övrigt motvilligt anpassade sig till de villkor som gäller för asylsökande i andra EU-länder, trots att det var uppenbart att Schengenområdets yttre gräns hade fallit samman. Och Sverige styrs i dag av en rödgrön regering och två borgerliga stödpartier som tycker det är en bra idé att redan nu på nytt börja liberalsera migrationspolitiken.