När det stod klart i onsdags eftermiddag att en majoritet i riksdagen hade röstat för Alliansens budgetförslag borde statsminister Stefan Löfven (S) ha fattat det värdiga beslutet att avgå. Minoritetsregeringen bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade tydligt misslyckats med sitt uppdrag att lotsa igenom sin budget. Löfven svarade dock med att utlysa ett extra val den 22 mars nästa år.
Den parlamentariska situationen är högst ovanlig, men hade kunnat gå att lösa om Löfven hade menat allvar med den hand han påstått sig sträcka ut till allianspartierna. En ny talmansrunda hade kunnat leda till en ren S-regering i minoritet, med sunda uppgörelser med Alliansen i centrala frågor, eller en alliansregering med stöd från Socialdemokraterna.
Löfvens utsträckta hand visade sig dock snabbt aldrig ha varit något mer än en armbåge. När Alliansen inte lade sig platt för att hjälpa den rödgröna regeringen att få igenom budgeten med skadliga skattehöjningar på arbete svarade Löfven med en knuten näve.
Löfvens begäran om svenska folkets röst ännu en gång, trots att de nyligen demokratiskt valda folkrepresentanterna stod för en svår men inte omöjlig uppgift, är oansvarig. Av den rödgröna regeringens tid vid makten att döma verkar dock kloka och genomtänkta beslut inte vara den starkaste grenen.
Det framhastade erkännandet av Palestina som en självständig stat, trots att terrororganisationen Hamas ingår i styret, är bara ett exempel. Lagrådets skarpa kritik mot beredningen av propositionen om att förhindra valfrihet och etableringsfrihet genom att stoppa vårdval i primärvården, som fick sjukvårdsministern att dra på sig flera KU-anmälningar innan proppen återkallades, är ett annat. Hotet om nedläggning som hängde över Medelhavsinstituten, som även det föranledde KU-anmälningar, är en annan anmärkningsvärd tabbe.
Osäkerheten om villkoren för friskolor och företagare inom vård- och omsorg som vänstersvängen skapat. Löfvens bristande förhandlingsförmåga och sifferbingo i EU-nämnden om klimatmålen. Finansministerns prat om tomma lador som mött kritik från bland annat Finanspolitiska rådet och flera framträdande ekonomer. MP:s obstruerande om Bromma flygplats och Förbifart Stockholm, där bara frysningen av förbifartbygget kostar skattebetalarna fyra miljoner kronor om dagen. Listan över felsteg och fördyringar kan göras än längre.
Det finns inga garantier för att det extra valet i mars kommer att resultera i en enklare politisk situation. När väljarna nu till våren ska ta ställning har de åtminstone facit i hand över hur det gick då Socialdemokraterna och Miljöpartiet skulle försöka regera tillsammans med stöd av Vänsterpartiet.