Birgit Friggebo är känd för att hon som folkpartistisk bostadsminister gav namn åt friggeboden 1979. Den lilla boden på tio kvadratmeter utan bygglovskrav var en stor frihetsreform i det gamla ”DDR-Sverige”.
Tanken att politiker och myndigheter skulle styra tillvaron för medborgarna var starkt rådande. Att göra någonting själv kring sin boendesituation, för att få lite större rörelseutrymme, var inte tillåtet.
Vi svenskar fick lite större frihet i en annars så genompolitiserad, hög-beskattad och komplext reglerad vardag. Man ska inte underskatta de ringar på vattnet som friggeboden gav upphov till. Sedan kom fria alternativ inom dagis, skola och sjukvård.
Nu vill civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD) att friggeboden ska kunna växa mer och vår frihet växa med den.
2014 vill regeringen att det ska kunna byggas cirka 20 kvadrat utan bygglov. ”Det gör livet enklare för vanliga människor” enligt Stefan Attefall, som befäster bilden av en liten men viktig frihetsreform.
Det kan bidra till bättre förutsättningar för småhus- och sommarstugeägare som vill ordna en gästbostad eller ett litet hus till barnen, men mest handlar det nog om att avlasta byggnadsnämnderna en massa småärenden.
En som är betydligt mer optimistiskt grandios i tankarna är finansminister Anders Borg (M). I en intervju i Expressen (23/11) vill han döpa om friggeboden till Attefallhus, som ska vara en stor byggsten i att lösa bostadsbristen.
Finansministern har rätt i att det för en del ungdomar och studenter kan vara en temporär lösning, men Borg får akta sig med sina uttalanden. I de städer och bostadsområden där bostadsbristen är som värst är tomterna oftast för små för att friggebodar ska kunna byggas. Där de kan byggas vill många ofta inte bo. Där behövs annat.
Att sänka fastighetsavgiften för hyresrätter, som Borg också lyfter fram i intervjun, är en bättre bostadspolitisk tanke.
Marknadshyror är ett delsvar, även om det inte heller är ända lösningen. Men det kommer att bli nödvändig, då det skulle ge större rörlighet på en bostadsmarknad som i många fall är fastfrusen.
Den snabba befolkningstillväxt som Sverige har framöver ställer också krav på höjt tempo i bostadsbyggandet.
I storstadsregionerna, och även i andra regioner och i våra universitets- och högskoleorter råder bostadsbrist. Tyvärr finns det många politiker som ropar de enkla och snabba svaren.
En inhemsk erfarenhet är att till exempel subventioner snarare gav en massa pengar i fickorna hos byggbolagen än att det ledde till ökat byggande i den önskade utsträckningen.
Det är heller inte så att det alltid är regeringen som har alla svaren. Kommunalpolitiker av alla politiska färger har ett stort ansvar för hur det ser ut och för den framtida utvecklingen.
Regeringen har gjort en del bra saker. Att göra det lättare att hyra ut i andra hand och lägre skatt på privatuthyrning är några reformer som regeringen beslutat. Men mer behövs och det handlar ofta om många bäckar små snarare än tron på den stora lösningen.