Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
TONY BLAIR BLEV VALETS stora förlorare, knockad och förnedrad inte minst på grund av Irak-kriget och vallöften som inte infriats men behöll ändå regeringsmakten. Trots 100-talet förlorade parlamentsplatser och bara 36 procent av rösterna. <br>Blair räddades av det brittiska valsystemet med 646 valkretsar men finansminister Gordon Brown kan redan börja fila på sitt installationstal. Blair måste troligen avgå före årets slut trots att han blivit historisk som den ende labourledare som har vunnit tre val i rad. Han spelar därför snart i samma division som konservativa Margaret Thatcher som var premiärminister under drygt elva år, från 1979 till 1990. <br>Blair har suttit på posten sedan 1994.<br>Samtidigt har Storbritannien börjat få tre mer likvärdiga partier storleksmässigt efter-som liberaldemokraterna under Charles Kennedy ökade stark och idag är ungefär lika starka som de svenska moderaterna. De närmar sig med stormsteg de båda stora partierna och blir allt mer en faktor att räkna med. Väljarna anser uppenbarligen inte längre att de kastar rösterna i sjön när de lägger dem på liberaldemokraterna.<br>IRAK-KRIGET VAR en gigantisk felsatsning av Tony Blair och det är priset för den som han nu tvingas betala trots hygglig ekonomi. Att han behåller makten trots uppställningen bakom George W Bushs anfallskrig i strid mot FN-stadgan och det beror på att de konservativa under Michael Howard inte kunde utnyttja felsteget. De hade inte heller haft några invändningar mot att Storbritannien allierade sig med USA. Det hade däremot liberaldemokraternas Charles Kennedy som också tog rejält med röster på motståndet.<br>Tony Blair kommer att få besvärligt att regera trots att han har ett efter svenska förhållanden mycket stor majoritet, men problem-et blir den svårhanterliga vänsterflygeln som Blair nu tvingas ta mycket stor hänsyn till. När populäre Gordon Brown tar över lär han gå något bättre i takt med yttervänster.<br>SAMTIDIGT SKÖT ju Tony Blair sig själv i foten när han några veckor före valet tvingades lova att det här var hans sista period. I annat fall hade hans vallokomotiv Gordon Brown stannat kvar i lokstallet och utan hans stöd till sist hade Blair aldrig vunnit. <br>Nåja, Blair har för all del svikit Gordon Brown en gång tidigare då Blair efter första mandatperioden inte lämnade plats för honom, vilket var överenskommelsen före valet 1994. Men nu har kammen slokat så mycket på Blair efter den smått katastrofala tillbakagången i valet att det är otänkbart för honom att sitta kvar mer än några få månader till.<br>Att labour förlorade så många platser i parlamentet beror också på knappa segrar i en lång rad valkretsar i förra valet, valkrets-ar där krigsmotståndare, muslimer nu har vänt ryggen åt Tony Blair. <br>Anklagelserna mot Blair som lögnare har förstås inte heller varit betydelselösa. Skolan och hälsovården har inte alls blivit vad han lovade före valet 2001 och de ekonomiska satsningarna har uteblivit. Blair är inte den förste toppolitiker som snubblat på sina icke infriade löften i ett val och han lär inte bli den sista heller. Eller vad tror Göran Persson efter alla sina jobblöften som förvandlats till olika sätt att med sifferexercis, bidrag och AMS-krimskrams dölja verkligheten ..?
