Vänsterpartiet gick till val som välfärdspartiet. Det gick inget vidare (5,6 procent). Väljarna genomskådade Vänsterns tal om att sätta kvaliteten i välfärdsverksamheterna först; i själva verket går för detta parti idén om rättvisa före allt annat.
Rättvisa enligt Vänstern innebär att offentligt är bra och privat dåligt; och sådant som valfrihet, mångfald och konkurrens djupaste orättvisa. Allt som innebär minskad offentlig kontroll är ett hot enligt Vänsterpartiets rättvisesyn.
"Jag tycker inte att skattebetalarnas pengar ska gå till privata vinster", säger landstingsrådet Monica Carlsson (V) i en intervju där hon kritiserar vårdvalet (Kuriren 29/1). Och man bör ta henne på orden. Skulle de extrema vänsterpartisterna få bestämma vore all verksamhet som idag bedrivs privat men finansieras av skattepengar i stället statlig, kommunal eller landstingsdriven.
Andra, mindre extrema, kritiker av vårdval och friskolor, som mer hakat upp sig på just att verksamheter som sysslar med vård, skola och omsorg tillåts generera vinst, behöver förklara varför just dessa verksamheter är så förkastliga att bedriva i privat regi.
Varför moraliseras det inte på samma sätt angående andra tjänster och varor det offentliga upphandlar och köper in? Även i de fallen hamnar ju skattepengarna i "privata fickor", och ägarna kan också då "finnas utanför länet eller till och med utanför landet", som Monica Carlsson skräms med i intervjun.
Frågan är också om det egentligen inte borde vara att föredra för alla välfärdskramare att företag sysslar med att producera vård och leverera utbildning, i stället för att förse världen med till exempel sprit eller vapen.
Allra mest ihåligt klingar Monica Carlssons kritik mot att valfriheten hotar sjukvården i glesbygden. Hon sitter med i en majoritet som gjort det till sin ledstjärna att centralisera vårdverksamhet. Och om Monica Carlsson och hennes kamrater verkligen brydde sig om glesbygden skulle de inte ha utformat det norrbottniska vårdvalssystemet på ett sätt som gör det svårt för små, privata vårdgivare att etablera sig.
Alla som bor i glesbygd är väl medvetna om att valfrihetsreformer som skol- och vårdval ger bättre möjligheter att få ha byskolan eller den lokala läkarmottagningen kvar, än när landstinget sitter med den totala kontrollen.
Valfrihet flyttar makt från politiker och byråkrater till medborgarna.
Alternativet till friskolor och vårdval är ett system där privat utbildning och vård antingen förbjuds helt, vilket säkert skulle göra vänsterpartisterna glada, eller där bara de som har råd får möjlighet att välja. Är det mera rättvist?
Monica Carlsson har också fel i att valfrihet dränerar kommun- och landstingsdrivna verksamheter på resurser; pengarna följer eleven och patienten, så fördelningen blir i högsta grad rättvis.
De företag som sköter sig bra kan till och med få pengar över till vinst, utan att kostnaden stiger för skattebetalarna. På vilket sätt är det en förlust?