LEDARE: Ledare: Vidga perspektiven

I kultursektorn sågs det som en krigsförklaring när Fredrik Reinfeldt (M) utsåg Cecilia Stegö Chilò till moderat kulturminister efter valet 2006. Som chef för marknadsliberala tankesmedjan Timbro betraktades Cecilia Stegö Chilò som både en representant för den förhatliga, kulturnedbrytande kommersialismen, och som allmänt statsfientlig. Och i Sverige är statens fiender kulturens. Cecilia Stegö Chilòs avgång tio dagar senare gjorde därför hennes kritiker glada - men inte nöjda. Särskilt de vänstra delarna av kultursektorn har fortsatt att envist hävda att Alliansen attackerar och nedrustar svenskt kulturliv. Trots att den statliga kulturbudgeten inte krympt, och trots att Cecilia Stegö Chilòs efterträdare Lena Adelsohn Liljeroth lämnat mycket av 1970-talets kulturpolitiska arv orört. Förändringar som har skett i kulturpolitiken är att det kommersiella inte längre ses som ett fruktansvärt hot; att en del av makten över de offentliga kulturpengarna flyttas ner på regional nivå; och att arbetslinjen nu ska tilllämpas även för konstnärer: den villkorslösa inkomst från staten livet ut som vissa konstnärer åtnjuter ska ersättas av långtidsstipendier. Annars är det mesta sig likt. Pengar pytsas ut till småtrevliga och politiskt korrekta satsningar som lyckats vinna politikernas gillande. Det offentliga ses fortfarande som garanten för svenskt kulturliv. Tilltron till staten som försvarare av allt det goda mot det onda privata sitter djupt i kulturlivet. Offentliga bidrag är bra, välgörenhet dåligt. Att som konstnär tvingas sitta i knät på sponsorer och konsumenter är hemskt, men att hamna i händerna på politiker och kulturbyråkrater tydligen bättre. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gör dock sina små försök att vidga perspektiven. Hon vågar prata kultur och företagande. Hon dristar sig till att kritisera "hur inskränkt alltför många inom kulturlivet tänker". Och i tisdags inledde hon i Luleå en serie dialogträffar med det civila samhället som ska pågå i en månad. Det handlar helt enkelt om att företrädare för stat, kommun och landsting ska träffa folk från den ideella sektorn och prata kultur. Lena Adelsohn Liljeroth vill visa hur viktigt det ideella engagemanget är för kulturen, och se mer samverkan mellan offentligt och ideellt. Säkert kommer det att pratas pengar. Även det som kallas civilsamhälle och ideell sektor i Sverige; folkrörelser, föreningar, partier, samfund, lutar sig gärna mot staten och dess skattekista. För att vara ideellt baserad är sektorn relativt beroende av det offentligas stöd. Det svenska civilsamhället skulle, liksom kultursektorn, behöva bli bättre på att lita till sin egen förmåga. Kan kulturministern ingjuta lite mer självförtroende i dem hon träffar under sina dialoger har hon gjort en insats.

Ledare: Ledare: Vidga perspektiven