I mitten på 1970-talet gick cirka 170.000 barn till dagmammor, som dagbarnvårdarna kallades på den tiden. I dag går bara omkring 20.000 barn till dagbarnvårdare. Och färre lär det bli. Politikerna verkar helst inte vilja ha några alternativ till den kollektiva förskolan.
I Boden planerar kommunledningen nu att avveckla de kommunala dagbarnvårdarna och i stället tvinga in barnen ännu tidigare i förskolan (i större barngrupper dessutom). Skolpolitikerna i Luleå försökte med alla medel stoppa etableringen av avgiftsfria dagbarnvårdare från Ströms slotts AB i kommunen.
Familjepolitiken präglas tyvärr av en blind övertro på stordriftsfördelar och social ingenjörskonst. Bägge föräldrarna ska jobba heltid. Föräldraledigheten ska delas lika på millimetern. Barnen ska gå i kollektiv barnomsorg redan från tidig ålder. Så ska det vara. Och alla som vill något annat är egentligen lite dumma i huvudet.
I vintras hävdade jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni (FP) att "man inte behöver vara ett geni för att dra slutsatsen att en förälder aldrig kan jämställas med en utbildad förskolepedagog".
Jag skulle hellre vilja vända på resonemanget. Förskolan kan aldrig ersätta föräldrarna.
Jag tror inte att barn som tas om hand av föräldrar eller dagbarnvårdare tar större skada än de som uppfostrats pedagoger. Allt blir inte bättre av att överlåtas till statliga experter. Men om pedagogiken nu verkligen är en så viktig del av barndomen varför då inte ta steget fullt ut i sådana fall och låta förskolan omfattas av skolplikten?
Det är obegripligt varför politikerna försöker sätta käppar i hjulen för en populär och uppskattad form av barnomsorg. Jag påstår inte att det skulle vara något större fel på förskolornas verksamhet, men den passar inte alla.
Det finns föräldrar som är trötta på personalomsättningen i den kollektiva barnomsorgen. Det finns föräldrar som vill placera sina barn i en lugnare och mer hemlik och familjär miljö. Det finns barn som har allergier. Inte minst finns det familjer som bor långt ifrån den närmaste förskolan och vill slippa att pendla för att hämta och lämna. Just småskaligheten och flexibiliteten gör att dagbarnvårdare borde lämpa sig särskilt väl i glesbygd.
Men vem för dagbarnvårdarnas talan i debatten? Inte Kommunal i alla fall. Jag får snarare intrycket av att Kommunal stödjer utvecklingen mot att all barnomsorg ska utföras i förskolan av utbildad personal. Om inte annat för att det skulle höja personalens status.
"Det måste vara något skumt", sa Vanja Nyberg, avtalsansvarig för kommunal i Norrbotten till Kuriren förra veckan om att Ströms slott och deras anställda dagbarnvårdare valt att inte teckna kollektivavtal.
Som tur är finns det faktiskt alternativ för dem som vill bestämma själva. Med barnomsorgspengen är det möjligt att gå samman i föräldrakooperativ eller anlita dagbarnvårdare i egen regi. Pengen följer barnet och föräldrarna väljer utförare. Det är genom barnomsorgspengen som Ströms slott AB finansierar sin verksamhet.