I år är det 350 år sedan uppfinnaren och vetenskapsmannen Christopher Polhem föddes i Tingstäde på Gotland. Den svenska mekanikens fader brukar förknippas med hänglåset, vattenslussen och kardanknuten.
2011 har utnämnts till Polhemsåret. Men var hittar vi dagens och morgondagens Christopher Polhem?
Tobias Krantz, chef för Svenskt näringslivs avdelning för innovation och forskning, presenterade i går rapporten "Näringsliv och akademi - en omöjlig relation?" under ett lunchseminarium i Luleå. Han berättade att trots att Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest pengar på forskning och utveckling så får vi i dag dåligt betalt i form av patent och innovationer.
Enligt undersökningen samarbetar bara 20 procent av Sveriges företag med universitet och högskolor. Då anser ändå 74 procent av företagen att samverkan med akademin är viktig för företagets konkurrenskraft.
Ett tätare samarbete skulle med stor sannolikhet gagna både företagen och utbildningsinstanserna. I Sverige har vi en situation där företagen behöver arbetskraft samtidigt som unga högutbildade personer går arbetslösa.
Svenskt näringslivs doktorandbarometer visade tidigare i år att forskarstuderande har 42 procent större möjlighet att få ett kvalificerat jobb efter examen om utbildningen skett i samverkan mellan näringsliv och akademi.
Universitet och högskolor bör för den skull inte bli någon grå arbetskraftsfabrik. Den fria och oberoende forskningen ska försvaras.
En del onödiga murar skulle dock behöva rivas. Det borde bli lättare att gå mellan anställningar inom näringsliv och akademi. En forskarkarriär bygger i regel på antalet rapporter som publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Erfarenhet från näringsliv och samhälle är traditionellt inte mycket värda i akademiska sammanhang.
I dag saknas dessvärre de nödvändiga incitamenten för samverkan. Det är synd. Universitet och högskolor skulle till exempel kunna belönas med en särskild samverkanspremie. Och företagen borde kunna göra skatteavdrag för forskning och utveckling, vilket är vanligt i stora delar av Europa.
Regeringen har inte gjort sig känd för att presentera tydliga insatser för att främja företagande och innovationer. Jobbskatteavdrag, vårdgaranti, vårdnadsbidrag och avskaffad fastighetsskatt. Alliansregeringens politik har i huvudsak gått ut på att underlätta för löntagarna - inte företagarna.
Arbetslinjen i all ära, men det är i gränslandet mellan akademi och näringsliv som innovationer blir verklighet. Det är vetenskap och entreprenörskap som skapat Sveriges välstånd.
Regeringen har i alla fall i år påbörjat arbetet med att utforma en nationell innovationsstrategi. Inte en dag för tidigt.
Klarar vi inte av att ta vara på kompetensen vid högskolor och universitet är det snart inte bara låglönejobben som försvinner till Kina, Indien och Brasilien.