På fem månader har det skett tre mord i Haparanda. Det är ett fruktansvärt facit för en kommun med knappt 10.000 invånare. Det som sker är oacceptabelt, och det måste få ett snabbt slut.
Men det förvandlar INTE Haparanda huxflux till ett laglöst gangsternäste. Vi tjänar inte på att göra brottsligheten större än vad den är. När människor blir otryggare kan den föreställningen tvärtom leda till en farlig våldsspiral. Men vi bör inte heller blunda för problemen.
2010 anmäldes i genomsnitt 9.870 brott per 100.000 kommuninvånare i samtliga Sveriges kommuner. Motsvarande siffra för Haparanda var 11.700 anmälda brott. Haparanda ligger över snittet, och brukar göra så.
Enligt vissa bedömare beror det mesta på geografin. Haparanda ligger nära den finska gränsen. Och från det hemska och eländiga Finland liksom väller drogerna, vapnen och brottslingarna in över gränsen. Det vet väl alla hur de på andra sidan gränsen är?
Nej, jag köper inte den förklaringen, även om det finns vissa problem med brottslighet som flyttar sig över landsgränser.
När Danmark för inte särskilt länge sedan återinförde gränskontrollerna mot Sverige var det för att skydda landet från kriminalitet utifrån. Samtidigt är det många svenska experter som försöker förklara det grova våldet i Malmö med närheten till kontinenten. Som om alla problem alltid kommer utifrån och i grunden alltid är någon annans fel. Jag tror att man i stället måste ta itu med brottsligheten själv.
Haparandas kommunalråd Gunnel Simu (S) har helt rätt när hon säger att det behövs fler poliser till östra Norrbotten. Men vad ska hon göra åt det?
Problemet för invånarna i Haparanda och alla andra ställen är att de inte kan påverka polisens arbete i särskilt stor utsträckning. Polisen har visserligen tecknat samverkansavtal med kommunerna i Norrbotten. Men vad betyder dessa i praktiken? Polisen kan ju bevisligen ändå dra in på bemanningen på kvällar och helger utan att det blir en omfattande politisk diskussion.
Polisen Jussi Toiviainen vittnade själv om bemanningsproblemen för Kuriren i lördags.
"Visst har det blivit annorlunda. Här händer mycket samtidigt som polisnärvaron har minskat. Haparanda har snart ingen bemanning, det mesta sköts redan från Kalix. Men det handlar ju också om att det är svårt att rekrytera poliser hit", sa han.
Om man som vanlig medborgare tycker att polisnärvaron är för låg i Haparanda, vem ringer man då? Vem ska man kräva på ansvar?
Skulle kommunalråden ansvara för den lokala polisen är det inte någon vild gissning att trygghets- och ordningsfrågorna skulle komma högre upp på dagordningen än vad de gör i dag. Kommunalråden skulle vara så illa tvungna att se till att det fanns resurser och poliser med lokal förankring på orten. Annars riskerar de att röstas bort.
Hög kriminalitet förklaras dock inte enbart med polisens frånvaro. Känslan är också att Haparandapolitikerna tenderar att blunda för sociala problem, som hög arbetslöshet och många alkoholrelaterade dödsfall, för att i stället satsa skattepengar på olika prestigeprojekt på gränsen. Kanske borde det också räknas som kriminellt beteende?