Clowner på äldreboenden. Kommer ni ihåg Miljöpartiets skrattretande krav i valrörelsen 2010?
Med den senaste tidens vårdskandaler i backspegeln kan man undra om löftet har infriats.
De senaste clownerierna utspelar sig på demensboendet Torsiliahemmet utanför Eskilstuna.
Sammanlagt sex lex Sarah-anmälningar har skickats in till kommunen. Och enligt Eskilstuna-Kuriren innehåller de ungefär samma beskrivningar av hjärtlös vanvård som vi vid det här laget vant oss vid att läsa.
Boende blev sittande i nerkissade blöjor. Intorkad avföring "av köttbullsstorlek" hittades i en ljumske. En vårdtagare som på grund av en ledsjukdom inte kan räta ut fingrarna hade så långa naglar att de skar in i handflatorna. En annan boende med rätt till daglig promenad fick inte komma ut på en månad.
Torsiliahemmet är ett kommunalt demensboende. Eskilstuna kommun styrs av en röd majoritet.
Föreställ er att Torsiliahemmet i stället drivits av Carema. Då hade vi sett svarta rubriker om giriga riskkapitalister, skatteparadis och vinster i vården. Någon berömd "konstnär" hade satt sig ner och gjort satirbilder på statsministern iförd nerkissad blöja.
Man vet aldrig, men jag har svårt att tänka mig att samma drev drabbar Eskilstunas kommunalråd Jimmy Jansson (S). Ändå är äldreomsorgen faktiskt ett kommunalt ansvar.
Efter skandalen på Koppargården krävde dåvarande vänsterledaren Lars Ohly att all välfärd skulle ägas "tillsammans". Har ni hört någon som försökt göra en billig poäng av att privata äldreboenden med automatik är bättre än kommunala och därför föreslagit att all äldreomsorg ska drivas i privat regi?
Tänkte väl det. Fel och brister finns överallt. Både inom offentligt och privat.
När det gäller äldreboenden så är brukarna på kommunala boenden faktiskt något mer nöjda än de som använder de privata. Det framgår av Svenskt kvalitetsindex. Ändå finns det inget som tyder på att ett offentligt vård- och omsorgsmonopol skulle vara bättre.
När SNS undersökte kvaliteten på kommunala och privata äldreboenden kunde de inte säga vad som var bäst. Inte ett enda privat äldreboende fanns heller med i Socialstyrelsens ranking av de 20 sämsta äldreboendena i landet.
Vad det offentliga måste förbättra är kravspecifikationerna och kontrollerna. Det översvävande målet med hela verksamheten får inte heller vara vård till lägsta pris.
I fallet Carema kunde beställaren göra som Stockholm stad eller Haparanda kommun, och helt sonika sparka ut vårdgivaren. Men när det gäller Torsiliahemmet är Eskilstuna kommun både beställare, utförare och granskare. Jag har svårt att tro att kommunen skulle sparka sig själv, trots att samma avdelning redan förra året var föremål för en lex Sarah-anmälan och efterföljande utredning.
Det handlar inte om offentligt eller privat. Vad som i stället borde stå i fokus för den politiska debatten om äldreomsorgen är arbetsledning och politiska prioriteringar.
Vanvård är vanvård, oavsett utförare.