Ledare: Välfärdens fiende

RISK. Om de rödgröna vinner valet kommer Lars Ohly (V) som minister göra allt han kan för att attackera vanliga människors valfrihet.

RISK. Om de rödgröna vinner valet kommer Lars Ohly (V) som minister göra allt han kan för att attackera vanliga människors valfrihet.

Foto: Foto: HENRIK MONTGOMERY/Scanpix

Politik2010-09-16 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Lars Ohly har hittat sin grej. Medan Mona Sahlin påstår att Socialdemokraterna lämnat diskussionen om offentligt kontra privat producerad välfärd bakom sig, går Ohly till val på att attackera privata aktörer inom utbildning och vård. Dessa är "välfärdens fiender", hävdar vänsterledaren. Lars Ohly försöker spela på den misstro som fortfarande lever kvar hos en del gentemot alternativ i det som kallas välfärdssektorn; en misstro som bygger på gammal vana vid att stat, kommun och landsting skött allt på detta område. Betalar gör det offentliga fortfarande, men tack vare friskolereformen och vårdvalsreformen finns nu privata aktörers tjänster tillgängliga att välja för alla, ett privilegium som tidigare var förbehållet de riktigt rika. Alla känner till att svensk skola har problem: Kommunpolitiker som nedprioriterar; sönderflummad lärarutbildning; för låga krav och för lite ordning; lärare som läggs på ansvaret att lösa integrations- och sociala problem. Men skyll inte det på friskolereformen. Friskolorna har gett elever - och lärare - möjlighet att själva välja, och inte tvingas ta emot vad ibland oengagerade politiker och klåfingriga byråkrater erbjuder. För den som inte trivs, kanske med en pedagogik som inte passar, finns nu alternativ. För kommunala skolor har detta inneburit att de satts under press att skärpa sig; friskolereformen har ju blivit så populär på grund av det folkliga missnöjet med skolan. Detsamma gäller sjukvården, där dålig tillgänglighet, ineffektivitet och bristande bemötande drev fram vårdvalsreformerna. Vänsterpartiet gillar emellertid inte när människor får välja själva, och försöker nu skrämmas med ord som "riskkapitalist" och siffror som visar vinster för välfärdsföretag genererade av skattepengar. Att staten öser ut miljarder över privata företag i andra sammanhang godtar Lars Ohly tydligen. Men om några lärare eller sjuksköterskor tar saken i egna händer, startar en skola eller en vårdcentral med lite hjälp av det riskkapital som Sverige - och inte minst Norrbotten - skulle behöva så mycket mer av, då blir det annat ljud i skällan. En annan paradox är att Vänsterpartiet, som påstår sig vilja värna mer pengar till vården, skolan och omsorgen, med sin övriga politik gör sitt bästa för att motverka det som skapar hundra procent av välfärdsresurserna: det fria företagandet. Så vem är egentligen välfärdens verkliga fiende? Visst uppdagas missförhållanden ibland på privat drivna skolor, vårdhem och vårdcentraler. Precis som de gör i kommunala och landstingsdrivna. Kontroll behövs. Och Alliansen har skärpt den statliga tillsynen över skola, sjukvård och äldreomsorg, såväl privat som offentlig, och ställt högre krav på kvalitet. Mer åtgärder är på gång. Men alternativ och valfrihet är i grunden bra: det ger medborgarna makten. Låt dem behålla den.