Polisen anlände till en stor ungdomsfest i Svartöstan natten mellan lördagen och söndagen efter att festdeltagare larmat om misshandel och en skadad kvinna. Det vet vi.
Vi vet också att tumult uppstod och att polisen använde både batong och pepparsprej mot vissa ungdomar. Men sedan går uppgifterna isär.
Polisen talar om fylla, slagsmål och en aggressiv och hätsk stämning mot polisen.
"Det var så nära våldsamt upplopp man kan komma", sa Hans Österlundh, vakthavande polisbefäl vid insatsen.
Några av ungdomarna på festen ger en helt annan bild. Enligt de som kom till tals i Kuriren i går var det polisen som provocerade fram bråket och använde övervåld.
"En kille blev pepparsprejad och låg ner på marken. Hans kompisar kom för att ta hand om honom och då kom poliserna. De både slog och sprejade de som var där, ett 30-tal personer", sa en 21-årig festdeltagare som ville vara anonym.
Vi som inte var där kan omöjligt veta vilken version som stämmer. Polisen har dock rätt att använda våld i sin tjänsteutövning, och precis som Hans Österlundh beskrev för Kuriren så är det inte alls säkert att alla ungdomar begriper detta. Det är enkelt att i slentrian skälla på enskilda polisingripanden, men jag undrar hur många som skulle vilja byta jobb med en polis en genomsnittlig lördagsnatt. Men polisen får inte heller använda mer våld än vad situationen kräver.
När den här texten skrevs hade det inte kommit någon polisanmälan om polisiärt övervåld. Frågan är om det spelar någon större roll om det upprättas en anmälan. Polisens internutredningar har nämligen en tendens att inte ge några svar.
Internutredningarna reformerades visserligen så sent som vid årsskiftet 2011 då de organisatoriskt flyttade från länspoliserna till en särskild avdelning inom rikspolisstyrelsen, polisens interutredningar, IU.
Alla anmälningar mot poliser blir sedan dess bedömda av en åklagare. Men poliser utreder fortfarande poliser. Och av de brottsanmälningar som görs mot poliser leder bara omkring en halv procent till åtal. Nästan ingen döms i tjänsten.
När de 21 länsvisa polismyndigheterna snart slås ihop till en enda myndighet riskerar internutredningarna organisatoriskt att åter hamna ännu närmare dem som granskas. Det vore i sådana fall ett steg i helt fel riktning.
Polisens förtroende hos allmänheten skulle sannolikt öka om inte polisen själv utredde misstänkta polisövergrepp. Varför inte inrätta ett fristående organ som granskar polisens verksamhet? Polisen ägnar sig åt myndighetsutövning och måste som sådan tåla en fristående och opartisk granskning.
Incidenter som liknar den i Svartöstan kommer det att bli fler av. Ord står mot ord, och vi som inte var där kan som sagt omöjligt veta vad som hände. Men går polisen över gränsen ska det åtminstone finnas ett bra system som utreder detta.
Allmänheten måste känna förtroende för att eventuella övergrepp från polisens sida utreds utan jäv. Det tjänar i längden även polisen på.