Den senaste veckan har flera politiker utsatts för våld och hot.
Liza Jonsson, socialdemokratisk ordförande för barn- och utbildningsnämnden i Nordmalings kommun, misshandlades i sitt hem på grund av byskolor som ska läggas ned. Jonsson skadades så illa att hon fick vårdas på sjukhus.
I Bohuslän attackerades två nätter i rad olika SD-medlemmar, en förtroendevald politiker och en aktiv partimedlem. Två bilar blev vandaliserade, på en bil fäste någon en sprängladdning som detonerade. Båda fick budskap målade på sina hus: ”AFA har ögonen på dig” i ena fallet, enligt Aftonbladet.
Och i tisdags kväll blev SD:s partiledare Jimmie Åkesson offer för en tårtattack, när han signerade böcker i Stockholm.
Enligt DN-reportern Viktor Barth-Kron som var på plats var det snarast tur att det inte var något värre än en tårta som träffade Åkesson. Barth-Kron rapporterade om en aggressiv stämning och poliser som inte hade kontroll över situationen.
Alla dessa händelser är exempel på antidemokratisk brottslighet. Jonsson, Åkesson och de två SD-medlemmarna har inte blivit brottsoffer av en slump, utan förövarna har begått brotten i akt och mening att förhindra politiska beslut och politisk opinionsbildning. De vill, med våld och hot som metod, förhindra demokratin.
Därför måste dessa brott och andra liknande tas på stort allvar. Det kan vara dags överväga gamla förslag på straffskärpningar för brott som begås mot förtroendevald (eller närstående till förtroendevald) på grund av förtroendeuppdraget (SOU 2006:46).
Att förslagen inte redan genomförts beror sannolikt på idéer om likhet inför lagen, att förtroendevalda inte ska särbehandlas. Men lagstiftningen mot hatbrott innebär att brott som begås på grund av offrets hudfärg, nationella eller etniska ursprung, religionstillhörighet eller sexuella läggning ska straffas hårdare. Lagen motiveras med att hatbrott är ett angrepp på de mänskliga rättigheterna. Brott som är angrepp på demokratin borde därför också kunna straffas hårdare.
Våld och hot mot politiker skulle inte upphöra med hårdare straff. Men hårdare straff har ett signalvärde – de visar att tolerans och ”gilla olika” inte bara ska vara högtidsord i godhetskampanjer. Demokrati bygger på tolerans, i den bemärkelsen att man möter meningsmotståndare med argument – inte med hot och våld.
Att tre av de fyra brotten ovan riktas mot Sverigedemokrater stämmer med Brå:s undersökning från 2012, som visade att SD-politiker är mer utsatta än andra. Det bör få journalister och politiker från andra partier att rannsaka hur man bemöter SD. Gör man det med argument eller med avhumaniserande retorik?
Många bör ta den senaste veckans händelser som ett tillfälle att fundera igenom sin demokratisyn. Oavsett hur upprörd man är över nedlagda byskolor eller SD:s politik gäller demokratins spelregler: Våld ska aldrig ursäktas. Argument är enda tillåtna stridsmedel.