Den röd-svart-gröna befrielseflaggan som det viftas med på gator och torg pryds av en ottomansk skära och en stjärna. Symbolerna på flaggan skulle lika gärna kunna ersättas med ett stort frågetecken.
Det är nu det svåra börjar. Inbördeskriget pågår fortfarande, och även om vi vet att Muammar Gaddafi förlorat, så har vi ingen aning vem som har vunnit.
Libyen är ett rikt land med stora oljeresurser, men Gaddafiregimen förvandlade befolkningen till en av Afrikas fattigaste. Efter 42 år av övervakning från landets revolutionära kommittéer existerar inte någon demokratisk tradition. Visst finns det starka intressegrupperingar och klansammanhållningar, men inga politiska partier eller demokratiska strukturer.
Huvudansvaret vilar naturligtvis på libyerna själva, men väst har medskyldighet att bygga upp fundamenten för en demokratisk ordning. Nerifrån och upp.
Till skillnad från många andra länder som upplevt en arabisk vår så har ändå Libyen goda förutsättningar på sikt. Befolkningen är förhållandevis liten och oljetillgångarna stora.
Sverige har i högsta grad råd att medverka både med fredsbevarande styrkor och humanitära insatser. Socialdemokraterna har knappast utrymme för några fler klavertramp i Libyenfrågan, så det borde finnas goda förutsättningar för en bred överenskommelse i riksdagen.
Fortfarande är det oklart var någonstans Gaddafi befinner sig. Kanske har han belägrat sig i en underjordisk bunker. Kanske har han lämnat landet och tagits emot av någon av kompisarna i Venezuela, Sydafrika eller Turkiet.
När han hittas får vi hoppas på en rättvis rättegång. Av erfarenhet vet vi dock att revolutioner ofta övergår i våld och nya oroligheter. "Ohyran" som med hjälp av stridsflyg skulle utrotas från Benghazis gator har ett uppdämt hämndbegär. Det vore naivt att tro att problemen försvinner med Gaddafi.
När George W Bush besökte ett hangarfartyg i Persiska viken 2003 höll han ett tal under en stor banderoll med texten "Mission accomplished". Åtta år senare har de amerikanska styrkorna fortfarande inte lämnat Irak.
Libyerna ska självklart fira att de blivit av med en grym envåldshärskare. Världssamfundets insats har varit beslutsam och framgångsrik . Men uppdraget är långt ifrån avslutat.
"Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början", som en av det förra seklets främsta kämpar mot ondska och tyranni uttryckte det efter en lyckad offensiv Nordafrika.