fick springa ständigt medialt gatlopp för sin oförmåga att komma överens över
partigränserna. Men medan det en gång var korrekt att tala om borgerlig splittring är det i de rödgrönas fall rena inbördeskriget. Företrädare för vänsterpartiet och miljöpartiet tar varje chans de får att attackera varandra. Opålitligt, tycker de gröna om vänsterpartiet. Borgerligt, kallar exkommunisterna miljöpartiet. Talet om god vilja och samarbetsanda inom oppositionen liknar mest ett dåligt skämt. Socialdemokraterna och miljöpartiet har bestämt sig för ett nära samarbete och en gemensam valplattform inför valet 2010. De producerar redan gemensamma förslag. Lars Ohly vill gärna samarbeta - men inte om politiken. Dess inriktning ska bestämmas efter hur väljarna fördelar sina röster i nästa val. Mona Sahlin försöker förgäves medla i striderna. Hon har dessutom sitt eget parti att tampas med. Där ser många med skepsis på samarbete med de gröna. Mona Sahlin fick säkert höra en del beskt och buttert om miljöpartiets syn på arbetsrätt och arbetskraftsinvandring när hon träffade företrädare för Norrbottens LO-fack i går.
En del av dessa fackaktivister drömmer om en vänstervridning av socialdemokraternas politik och ett nära samarbete med Ohly i stället för med Wetterstrand och Eriksson. Förutom att detta skulle kunna vara förödande för Mona Sahlins ambition att vinna tillbaka mittenväljare är det inte alls säkert att Lars Ohly är särskilt intresserad.
Han säger sig visserligen vara beredd att kompromissa om allt och manar till förbrödring. Men samtidigt trivs han som frifräsare på vänsterkanten, dit han i nästa val hoppas kunna locka sossar missnöjda med Mona Sahlins mittenorientering. Risken är dock att vänsterpartiet blir helt åsidosatt om socialdemokraterna får egen majoritet tillsammans med miljöpartiet.
De gröna språkrören drömmer om ett sådant läge och gör sitt bästa för att provocera Ohly och hans kamrater ut ur samarbetsfamiljen. Av de idealistiska bohemerna har blivit sluga taktiker. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson bevakar svartsjukt sin "särskilda" relation till Mona Sahlin. Samtidigt önskar de sin röda partner lagom mycket lycka till. Miljöpartiet vill ha en nyckel- och vågmästarroll i riksdagen. Inte reduceras till att som i Luleå göra ett litet grönt avtryck i sossemajoritetens budgetar.