LEDARE: Ledare: Upp till bevis

Moderatstyrda Skånekommunen Vellinge blev riksökänd för en tid sedan, när kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (M) och en del av invånarna protesterade mot att få in ensamkommande minderåriga flyktingar i kommunen. Det blev allmän opinionsstorm och kritik från partiledningen, och kommunledningen bytte fot. Bra det, men ett nationellt system för flyktingmottagande kan inte bygga på att opinion och påtryckningar tvingar motsträviga politiker att med tiden dra sitt strå till den solidariska stacken. Det behövs ordning och reda, och det snabbt: Det nuvarande systemet byggt på frivillighet för kommunerna är tänkt att hantera 300 - 400 unga ensamkommande per år, medan tillströmningen i själva verket blivit ett par tusen per år. "Systemet knakar i fogarna", skriver Björn Eriksson, regeringens koordinator i frågan, i fredagens DN. Björn Eriksson och hans rådgivare Nima Poushin, som fått uppdraget att utreda vad som kan göras på kort sikt, ser ett attitydproblem hos de kommuner som tvekar. Unga ensamkommande är ofta i övre tonåren. "Villiga att söka arbete, utbilda sig, göra rätt för sig och därmed rimligen en tillgång snarare än en börda för samhället", skriver Eriksson och Poushin. Kommuner brukar ju gilla befolkningstillskott. Björn Eriksson och Nima Poushin ser ingen anledning att se annorlunda på ensamkommande unga. De ser dessa unga som en "nationalekonomisk gåva" och skriver: "Många kommuner, inte minst i Norrland ... har helhjärtat tagit till sig detta synsätt."Antagligen har problemet med en krympande och åldrande befolkning som många norrländska kommunpolitiker brottats med sedan länge fått dem att komma till insikt om vinsterna med flyktingmottagande. Ett annat problem är brist på kunskap. När Björn Eriksson rest runt har han träffat många som sagt att de inte känt till hur svår situationen är. När dessa kommunpolitiker fått kännedom om läget har de blivit mer villiga att visa solidaritet gentemot de kommuner som redan ställer upp. Säger de i alla fall. Björn Eriksson har fått ta emot regionala avsiktsförklaringar från kommuner som gått samman och lovat att ta emot fler. På så vis har över 800 nya platser uppbådats. Men steget kan vara långt från avsikt till handling. Nu gäller det att kommunerna lever upp till vad de lovat, och inte av valtaktik ligger lågt för att undvika att reta upp flyktingfientliga grupper. Det blir upp till bevis för kommunerna, annars hotar nya och tvingande regler. Kommunerna har ibland också rätt att vara missnöjda, det är viktigt att komma ihåg. En del kommuner har till exempel drabbats av sena utbetalningar av ersättningar från Migrationsverket och därför tvingats agera bank åt staten. Det duger inte. Ska kommunerna förväntas göra sin del måste staten göra sin.

Ledare: Ledare: Upp till bevis