Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Många har synpunkter på stadsomvandlingen i Malmfälten. Och det saknas inte tvistefrågor. Det rör sig om en oerhört komplicerad process, som involverar alla tänkbara aspekter av ett samhälle; politik, ekonomi, miljö och kulturarv är bara några. Framtiden för Gällivares och Kirunas kommuner kan hänga på hur lyckosam omvandlingen blir. Ska människor vilja bo kvar måste hänsyn tas inte bara till gruvnäringens utan också till befolkningens behov. Alla som direkt berörs måste få tycka till. Men lite experthjälp utifrån är också välkommet. Boverket, en myndighet för samhällsplanering, stadsutveckling, byggande och boende, har tittat närmare på saken, och lämnade nyss in en sammanfattande slutrapport till regeringen. Boverket kallar träffande projektet att flytta en stad "en utmaning i världsklass". Få exempel finns att lära från. Planeringshorisonten är lång och bilden av framtiden otydlig. Det går som Boverket skriver inte att sia om hur förutsättningarna för gruvindustrin ser ut på längre sikt. Ingen kan säga exakt var och när nya områden kommer att behöva tas i anspråk för gruvbrytning. En situation som borde få alla samhällsplanerare att slita sitt hår. Här finns egentligen inget alternativ till att pröva sig fram, och tillsammans försöka styra i en gemensam riktning så gott det går. Och varsamt. Boverkets uppfattning är att omvandlingen måste bedrivas så att slutresultatet är "acceptabelt i vilket skede den än skulle avbrytas." Kravet på god samverkan mellan alla inblandade blir något utöver det vanliga. För att slutresultatet ska bli lyckat krävs enligt Boverket att alla aktörer "inte utgår ifrån vad man måste göra, utan vad man kan göra." Och alla parter kommer självklart att hävda att de gör allt de förmår och mer därtill, oavsett insats. Därför blir vad lagen säger och möjligheten till ansvarsutkrävande ändå avgörande. Kommunerna måste ta ansvar för samhällsplaneringen. Men då det blir stora krav som ställs på relativt små kommuner vill Boverket att länsstyrelsen ska få mer resurser så att den kan ge mer stöd. Gruvbolaget LKAB måste ta sitt ansvar för de skador gruvbrytningen orsakar. Men eftersom effekterna av brytningsmetoden i Malmfälten går utanför de områden där företaget får koncession att bryta malm, anser Boverket att minerallagen ska ses över, och att "en bearbetningskoncession bör omfatta hela det område där man kan förvänta sig en väsentlig markpåverkan." Andan i dagens minerallag är att underlätta gruvnäring, men det kan alltså finnas anledning att göra det något svårare och stärka den privata äganderätten. Då kommer också allmänhetens acceptans för gruvnäringen att öka. Till sist måste politikerna avstå från förvirrande och ogenomtänkta utspel i frågan. Av dem krävs, förutom nytänkande, ödmjukhet och ansvarstagande i världsklass.
