Ledare: Tummen upp för ny lag

Att ge kommunerna huvudansvaret för dispenser från strandskydd innebär en välkommen verklighetsanpassning.

VATTENTÄTT BOENDE. Lagförslaget om strandskydd ger kommunerna mer inflytande över sjönära bebyggelse.

VATTENTÄTT BOENDE. Lagförslaget om strandskydd ger kommunerna mer inflytande över sjönära bebyggelse.

Foto: LARS PEHRSON/SvD

Politik2008-08-13 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Regeringens lagförslag om ett nytt system för strandskydd är ute på remiss. Och kritiken som kommer från flera miljö- och naturvårdsinstanser är hård. Svenska Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket och forskningscentret Centrum för biologisk mångfald, Uppsala, hör till kritikerna. Men att en rad olika organisationer med så kallat miljöperspektiv gör tummen ned för den nya strandskyddslagen innebär inte att den bör slängas i sjön. Det varnas nu för "kommersialisering" och "exploatering", som för vissa ger obehagliga associationer till hänsynslös rovdrift. Men vad den nya lagen handlar om är att bättre kunna ta tillvara naturvärden för människans räkning och anpassa
regelverket för våra stränder till olika platsers olika behov. Sverige ser inte likadant ut överallt. På flera håll i landet finns strandområden så att det räcker och blir över. I Arjeplog går det till exempel 2,6 sjöar och 3 kilometer strand på varje invånare. Trots det gör de föråldrade reglerna för strandskyddet att det idag är samma sak som gäller överallt; 100 meter från vattnet ska det vara fritt från bebyggelse och
undantag kan bara göras om det finns "särskilda skäl". I den nya lagen ges mer möjligheter till dispens från strandskydd även för skäl som ryms under så kallad "landsbygdsutveckling", vilket kan vara exempelvis att bygga ett hus eller en starta servering i närheten av havs- eller sjökanten. I och med det övergår också huvudansvaret för att ge dispenser eller upphäva strandskydd från länsstyrelse till kommun. Vilket borde vara välkommet. Kommunerna får ett redskap för lokal utveckling och mer inflytande över sin egen geografi och bebyggelse. Genom att ansvaret läggs över på den politiska nivå där frågorna av naturliga skäl hör hemma och en mer flexibel tillämpning tillåts, anpassar reglerna också mer till verkligheten. Idag har det strama regelverket i kombination med en varierande kommunal tillämpning, där dispenser ibland ges på mycket vaga grunder, skapat en situation som gör processen för strandskydd svår att överblicka. Kommunerna ska enligt de nya reglerna kunna fastställa i sina översiktsplaner vilka områden där strandskyddet ska vara svagare eller upphävas helt, vilket gör att frågor om skydd och exploatering av stränder tydliggörs och integreras i den kommunala planprocessen redan från början. Dessutom kommer länsstyrelsen enligt lagförslaget ha rätt att på eget initiativ överpröva kommunens beslut. Så statens möjligheter att ingripa om en kommun går för långt består. Miljö- och friluftsorganisationer får också utökad rätt att överklaga kommunens beslut, vilket gör att även de borde välkomna förslaget. Vi människor älskar vatten. Vad kan då vara mer naturligt än att låta stranden komma lite närmare?