Först den 4 november får vi veta vem som blir USA:s president. Ändå har vi hört oändligt mycket om nomineringsmöten i Iowa, primärval i New Hampshire, Rick Perry, Rick Santorum och någon som kallar sig Jon Huntsman.
Medan våra blickar är fokuserade långt västerut är presidentkampanjen i full gång på andra sidan Östersjön.
Den 4 mars ska Ryssland välja president. Jag skriver välja, trots att utgången är given: Rysslands näste president heter Vladimir Putin.
Ni minns säkert hur det gick i december. Valfusket till statsduman, parlamentet, var helt uppenbart. Oberoende nyhetssajter utsattes för hackerattacker. Valobservatörer arresterades på valdagen. Och det förekom att valurnor redan på förhand försetts med röstsedlar.
Presidentvalet den 4 mars kommer inte heller att bli rättvist. Putins tyngsta utmanare på förhand, Gregorij Javlinskij från det liberala Jabloko-partiet, fick inte ens sin ansökan att få ställa upp i presidentvalet godkänd.
Putin har redan suttit vid makten i tolv år, åtta som president och fyra som premiärminister. Han är oerhört populär i stora delar av landet, det ska man komma ihåg. Populariteten bygger mycket på att han tog itu med oligarkerna och befäste Rysslands roll som energimakt.
Det råder inget tvivel om vad som blir Putins nästa projekt: Han vill återupprätta anseendet för den ryska krigsmakten.
Ekot refererade i går från en (17 sidor lång!) debattartikel som Putin skrivit i Rissivskaya Gazeta. I artikeln förklarar Putin att han under de kommande tio åren planerar att lägga triljoner rubel på att utveckla armén.
Försvarsutgifterna kommer alltså att utgöra en allt större del av den ryska stadsbudgeten samtidigt som utgifterna för skola och vård minskar.
Pavel Felgenhauer, Rysslandsspecialist vid den amerikanska tankesmedjan Jamestown, har skrivit en intressant artikel om Putins upprustning som finns publicerad i nättidningen Svensk Tidskrift (10/2 2012).
"Enligt treårsplanen som ska godkännas av en duma helt kontrollerad av Putins parti kommer utgifterna för militären, federala polisen och säkerhetstjänsterna att nå 40 procent av statsbudgeten 2014, mot 27 procent 2011. Militärutgifterna motsvarar då fem procent av BNP."
40 procent av statsbudgeten! Inte konstigt att finansminster Aleksej Kudrin avgick direkt när han fick veta att Putin skulle kandidera i presidentvalet
Försvarssatsningarna må vara ett effektivt sätt för Putin att köpa röster från polisen och militären och de som jobbar inom försvarsindustrin. Men den pågående militariseringen är knappast något som lugnar alla som oroar sig över utvecklingen i Ryssland.
Trots allt finns det positiva tendenser. Samtidigt som Putin tycks koppla ett allt hårdare grepp on Ryssland ökar de folkliga protesterna på gatan. Sedan parlementsvalet i december har hundratusentals demonstranter visat sitt missnöje med Kremls ledarskap.
Protesterna har skett helt öppet utan att polis och militär lagt sig i, och det är en stor framgång. Inte ens Putin kan i längden ignorera kraven på frihet och demokrati.