Svensk polis är sämst i hela Norden på att klara upp bostadsinbrott. Av 22.000 anmälningar i fjol klarade den svenska polisen bara upp 920 inbrott.
Den danska polisen, som är näst sämst i norden, klarade upp nästan dubbelt så många.
Den norska polisen, som särskilt riktat resurser för att kunna slå till mot utländska ligor på stöldturné, klarade i fjol upp 15 procent av bostadsinbrotten.
Och medan den finska polisen, som är bäst i norden, klarade upp 22-26 procent av inbrotten, mäktade den svenska polisen bara med 4 procent.
"Vi gör snabba och effektiva förundersökningar, och budskapet till de kriminella är att det inte lönar sig att begå brott här, sa Jyrki Pelkonen, polisöverintendent vid Polisstyrelsen i Helsingfors till DN (25/5).
I Sverige får den som anmäler ett bostadsinbrott i regel ett par veckor senare ett brev hem i posten med texten: "Förundersökning nedlagd, spaningsuppslag saknas".
Det skrämmer inga brottslingar.
Sverige har knappast sämre poliser än något annat land. Men visst får man känslan av att polisen mest av allt ser inbrott som försäkringsärenden? Att de inte riktigt bryr sig.
Bostadsinbrotten utgör visserligen bara en procent av samtliga anmälda brott i landet. Och det finns mycket annat som är viktigt att bekämpa; som våldsbrott och grov ekonomisk brottslighet.
Men bostadsinbrotten betyder väldigt mycket för medborgarnas förtroende och tillit till samhället. Är det någonstans man vill känna sig trygg så är det i hemmet.
Ett bostadsinbrott är en allvarlig kränkning och det minsta man kan begära är att polisen åtminstone FÖRSÖKER klara upp brotten.
I DN-artikeln slår dock polisen ifrån sig kritiken och menar att "statistik är inte en exakt vetenskap" och att "det är svårt att jämföra" mellan olika länder. Det låter som trista bortförklaringar.
Alliansregeringen har målmedvetet satsat på fler poliser och ökade resurser till rättsväsendet. Sedan 2006 har rättsväsendet årligen fått fem miljarder mer. Och antalet antalet poliser i landet har ökat från 17.000 till 20.000.
Det är satsningar som är viktiga och som gett resultat. Folk känner sig tryggare och fler har större förtroende för rättsväsendet än tidigare. Ändå har vi rätt att kräva betydligt mycket mer för pengarna.
Den granskning som Riksrevisionen presenterade i vintras visade nämligen att regeringen inte alls har lyckats effektivisera rättskedjan, vilket leder till att ärenden samlas på hög hos polis, åklagare och tingsrätter.
Åtgärder är på väg. Dagens ordning med 21 inbördes kivande polismyndigheter föreslås skrotas 2015 till förmån för en ny sammanhållen nationell polis.
Den organisationsformen är ett viktigt steg mot en bättre och effektivare polis. Men om vardagsbrotten ska bekämpas effektivt är det också betydelsefullt att den lokala förankringen finns kvar genom ett uttalat ansvar att samverka med kommunerna.
Polisens problem handlar om organisation, inte resurser.