Utan respekt för mänskligt liv. Kall och fokuserad på sitt hat mot islam och det demokratiska samhället. Bilden på en leende Anders Behring Breivik på
väg till häktningsförhandlingarna fick det att vända sig i magen på mig.
Via kvällstidningarna har vi fått veta allt om honom: Om tystheten och blygheten, om hur han gillade att plåga myror som barn, om föräldrarnas skilsmässa, om hur han i nio års tid isolerade sig på en bondgård, om hans sjuka politiska agenda, om hur han pumpade sig full med steroider, om hur han byggde en bomb.
I det 1.500 sidor långa manifestet kallar han gripandet för "propagandafasen".
Han har nu fått en chans att visa upp sig för världen, vilket i värsta fall kan leda till att han lockar till sig fler sympatisörer. Anders Behring Breivik verkar njuta av uppmärksamheten och det finns en uppenbar risk att medierna nu oavsiktligen hjälper till att mytologisera honom.
Det är inte bara mytbildningen kring terroristen som är problematisk. De
senaste dagarna har vi även sett ett överflöd av kollektivt skuldbeläggande i
medierna.
Två fronter står mot varandra. Den ena sidan menar att ansvaret för terror-
attentatet vilar på alla som någon gång luftat kritik mot islamism, den andra
sidan påstår att attentatet är en konsekvens av den liberala invandrings- och flyktingpolitiken.
Längst har Erik Hellsborn, Sverigedemokraternas gruppledare i Varberg, gått. Han menade att massakern var "ett resultat av mångkulturen"
"Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde", skrev Hellsborn på sin blogg.
Efter att ha irriterat mig på Karl Petersens uttalande om att terrorattentaten borde ge Sverigedemokraternas väljare en tankeställare skrev även jag om
skuldfrågan i gårdagens ledarstick. Av nätkommentarerna att döma uttryckte jag mig otydligt.
Det jag ville säga var att Anders Behring Breivik själv bär ansvar för sina handlingar. Det var han som kallblodigt mördade uppemot 80 personer i Oslo och på Utöya. Än så länge finns det inga kända bevis för att fler var inblandade.
Ändå är det bäst att göra ett tillägg:
Terrordådet var politiskt motiverat och Anders Behring Breivik har utan tvekan hämtat näring från högerextremistiska partier i Europa. Det gör det omöjligt
att hålla attentatet borta från en bredare politisk kontext.
Sverigedemokraternas politik och retorik går ut på att skuldbelägga och
demonisera folk som tillhör en annan kultur och religion. Det är inte oviktigt i sammanhanget.
Men att för den sakens skull till varje pris försöka smeta ner Sverigedemokraternas väljare med Anders Behring Breivik tycker jag är osmakligt. De flesta av Sverigedemokraternas väljare är sannolikt motståndare till politiskt våld, och kan omöjligen lastas för vansinnesdådet i Norge.
Jag tror dessutom att det är en direkt kontraproduktiv taktik om man vill
minska partiets inflytande i svensk politik.
SD:s valframgångar förra året borde ha lärt oss att vi måste öppna debatten, inte försöka strypa den genom att sätta snäva etiketter på meningsmotståndare.
Bemöt sverigedemokrater och andra främlingsfientliga med kloka argument. Inte med samma form av kollektiv smutskastning de själva använder mot invandrare och muslimer.