LEDARE: Ledare: Tänk på forskaren

En beredningsgrupp ledd av högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) har gjort en översyn av svensk forskning. Nu släpper gruppen en rapport, tänkt som ett underlag för nästa forskningsproposition, och med den allittererande titeln "Forskning formar framtiden". Det låter enkelt, träffsäkert, ja invändningsfritt - särskilt i ett land där expertkunskap och teknisk utveckling kanske mer än i något annat ses som grunden för det goda samhället. Men forskningspolitik är svårt, det är inte bara att trycka på gaspedalen och dela ut pengar för att få fram framgångsrik forskning. Sverige är ett exempel på detta. Vid internationella jämförelser ligger vi bra till vad gäller storleken på forskningsanslagen från både näringsliv och stat - men det räcker inte. Forskningsberedningens rapport andas missnöje med att svenska forskare inte citeras tillräckligt ofta (ett mått på forskningens status och kvalitet). Och trots att högskolepatenten är ganska många leder de till för få nya och växande svenska företag. Särskilda satsningar på att skapa excellenta forskningsmiljöer har inte heller gett förväntade resultat. Miljöer, system och strategier tror vi mycket på i Sverige, mindre på individens förmåga. Ett exempel från rapporten är hur beredningsgruppen besviket konstaterar att Sverige visserligen har världsledande forskare men "orsaken till att de är så framstående är huvudsakligen individrelaterat snarare än systemrelaterat". Eftersom individuell genialitet är svårare att återskapa än en statligt planerad satsning, så är det som om den i Sverige inte riktigt gills. Och forskningsarbete är i och för sig ofta ett lagarbete, men för att få ett bra lag krävs duktiga spelare. USA:s framgång som forskningsnation bygger mycket på detta, att landets lyckas locka till sig särskilt begåvade människor från hela världen. För att lyckas med det, och få begåvade att stanna, räcker det inte med forskningspolitik. För det första är utbildningspremien i Sverige låg, utbildning måste bli mer lönsamt. Staten behöver sänka skatter, och löner sättas mer efter person och mindre efter fackförbund. Även näringslivet och akademin behöver tänka om. Bland arbetsgivare finns en skepsis mot värdet av lång, högre utbildning. Och inom universiteten ses inte erfarenhet från näringslivet som en merit. Detta främjar knappast utbyte och samverkan mellan högskola och näringsliv. Kvaliteten på forskningen handlar nu inte bara om hur det ser ut på universitetsnivå. Det är i skolan som grunden läggs till förmåga och intresse att inhämta - och ta fram ny - kunskap. Det är också där som forskar- och för den delen företagarideal som driftighet, disciplin och flit måste inympas. Skolan, forskningen, företagandet - allt hänger ihop.

Ledare: Ledare: Tänk på forskaren