Han kom, han sågs – och han reste vidare, till Sankt Petersburg.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tycker det är fel att tala om ett blixtbesök av president Barack Obama i Stockholm. Allt över ett par timmar skulle vara mycket för dagens jäktade storpolitiker.
Men inte är det fel att något tona ned betydelsen av att Obama gjorde en mellanlandning i vänskapliga Sverige på väg till en säkerligen mycket obehagligare träff med Vladimir Putin och andra världsledare på G 20-mötet i Sankt Petersburg torsdag–fredag.
Sanningen är ju att skulle man i antalet presidentbesök mäta temperaturen i relationerna USA-Sverige så ser det inte så bra ut – som det faktiskt är.
Sverige erkände USA 1783. Vi undertecknade ett avtal om handel med vänskap med Benjamin Franklin, en av den unga statens förgrundsgesltater, hyllad än i dag.
Sedan dess har vi hängt ihop. I nöd och lust.
USA:s påverkan på Sverige är förstås mycket större än omvänt.
Men USA:s ledning upplever tydligen ett behov av att markera att man uppskattar Sverige. Vårt försvar för frihandel gagnar både EU och USA, där det på båda hållen finns krafter som verkar i motsatt riktning. USA värderar vårt sätt att uttrycka internationell solidaritet, beredskap att ställa upp och hjälpa andra vid kriser och krig, som nu i Syrien. Att vi har olika roller i fråga om Syrien uttrycker båda parter sin respekt för.
Barack Obamas besök har spelat en stor roll för Sverige i inledningen av den nya politiska säsongen. I USA har det knappast märkts, eftersom Syrien nu dominerar över allt annat. På presskonferensen efter överläggningarna med Reinfeldt ställde amerikanska journalister mest frågor om Syrien. Detsamma gällde de svenska journalister som släpptes fram i en stramt regisserad föreställning.
Värden och gästen talade själva mycket om Syrien, men även om klimatpolitik, handel, och reformer som förutsättning för att bygga välfärd.
Efteråt besökte Obama synagogan och deltog i en hyllning av Raoul Wallenberg. Detta kan ses i ljuset av problem för judar i vårt land. Ett tecken, faktiskt, på hur nära vi står varandra. Vi kan uppmärksamma varandras problem på ett konstruktivt sätt. När vi försöker.
För 50 år sedan var Sverige för många amerikaner lika med synd, självmord och socialism. En del av det där dröjer kvar. Men nu har vi också ställningen som föredöme i ekonomisk politik.
Det har hunnit upprepas till leda hur historiskt Barack Obamas besök är, därför att han är den förste sittande presidenten här. Och han vill gärna komma tillbaka, säger han, med familjen.
Men tiden framöver kan vi vad gäller det officiella USA glädja oss åt de ambassadörer som sänts hit. George W. Bushs nära vän Michael M. Wood var 2006–2009 en energisk förespråkare av alternativ energi och även Obama har med sina ambassadörsutnämningar markerat respekt för Sverige.
Den bör vi fortsätta att förtjäna.
Tack för titten, Mr President!