Ledare: Synd om samerna?
Bästa sättet att göra upp med samepolitikens mörka historia är att bryta banden med den.
STÄLLER KRAV. Men fler särskilda rättigheter är inte vad samerna behöver.
Foto: BERTIL ERICSON/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
rapport som släpptes på måndagen kritiseras svenska staten när det gäller brister i arbetet mot diskriminering. Bland annat tas samernas situation upp. Tidigare i somras kom en rapport från Diskrimineringsombudsmannen, DO, på samma tema. I den slås fast att samer utsätts för diskriminering inom alla samhällsområden. Flera har blivit utsatta för nedlåtande behandling av myndighetsfolk, och rena trakasserier från allmänhetens sida. En skam för Sverige, och särskilt för Norrbotten, eftersom Arjeplog och Jokkmokk är två av de tre kommuner där DO:s undersökning genomförts. Så här finns definitivt mer att göra från regeringens sida, för att försvara varje individs rätt att inte få sina medborgerliga och mänskliga rättigheter kränkta. Regeringen kan dock ta lättare på annan kritik som förs fram angående Sverige och samerna. En sak både DO och CERD vänder sig mot är att svenska staten inte ratificerat ILO:s (FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor konvention nummer 169. Men här har Sverige ingen större anledning att skämmas. Konventionen tar upp så kallade "ursprungsfolk" och deras särskilda rättigheter till bland annat land, naturresurser och självbestämmande. Men fler särskilda rättigheter är inte vad samerna behöver. Snarare är samepolitiken ett område där behovet är stort av att bryta den fixering vid grupprättigheter som blivit en sjuka i det svenska samhället. Visst finns det av flera skäl anledning för samer att vara förbannade på svenska staten. Dess behandling av samerna är en eländig historia av rasism och diskriminering. Ända sedan staten i slutet av 1800-talet (i sin stora givmildhet) "gav" samerna
kollektiva rättigheter, som exempelvis rätten att bedriva rennäring på viss mark, i och med den första renbeteslagen, har samepolitiken karakteriserats av att en "riktig" same betraktas som "den gode renskötaren som förutsätts vara nomadiserande", som DO:s rapport uttrycker det. Förutom att staten då det begav sig berövade den enskilde samen möjlighet att göra anspråk på privat äganderätt av marken, stämplades även samerna som grupp som särskilda och främmande, en syn som uppenbarligen lever kvar. Så sett är det synd om samerna. Men historiska misstag rättas inte till med nya; som att ge gruppen samer fler särrättigheter eller mer märkliga former av självbestämmande. Samer ska betraktas som den heterogena grupp av individer de är, och inte
särbehandlas, utan behandlas på samma sätt som alla andra, med respekt men utan någon missriktad medömkan. Det bästa sättet att göra upp med den mörka historien är att bryta banden med den.