Återigen har en undersökning gett klart besked: Den svenska skolan är i kris. Skillnaden mellan de elever som klarar skolan bäst och sämst har ökat kraftigt. 400.000 elevers betyg har jämförts och resultatet visar, att skillnaderna i betygspoäng har ökat med 30 procent mellan 1999 och 2011.
Vi har fått ett A- och ett B-lag i skolan.
Den ena krisrapporten efter den andra kommer om den svenska skolan. Kunskaperna sjunker. Vi halkar längre ned i den internationella statistiken. Elever klarar inte längre de mest fundamentala delarna av undervisningen. Det drabbar i första hand ungdomar som kommer från mindre studiebenägna miljöer, däribland många invandrarungdomar.
Den nya skolan vilar sin grund på en flumattityd vad gäller pedagogiska hjälpmedel. Eleverna ska själva styra utbildningen och de ges allt mindre lärarstödd undervisning. Det innebär att elever som kommer från goda studiemiljöer, där föräldrarna har en högre utbildning i bagaget, klarar sig trots den nya pedagogiken därför att föräldrarna kan hjälpa till med läxläsningen.
Det går sämre för de elever vars föräldrar inte har den möjligheten eller vars föräldrar inte inser behovet av en god utbildning.
Lärarnas Riksförbund pekar på just bristen på stöd till elever som behöver skolans hjälp som en viktig orsak till att klyftorna mellan de svagaste och de starkaste eleverna ökar.
I dag kan du gå ur gymnasiet med en studentexamen utan några bekymmer, även om du har underkänt i en rad ämnen. Och studenterna sjunger unisont:
"För vi har tagit studenten, ja vi har tagit studenten - fy f-n vad vi är bra."
Det är nog inte en enda internationell undersökning som skulle belägga det påståendet!
Den obefintliga tröskeln till högre studier finns inte, vilket resulterat i att universitet och högskolor får ta emot studenter som egentligen inte har på den utbildningsnivån att göra.
När Sverige hade en studentexamen värd namnet, med muntligt förhör sista dagen i skolan, då handlade det om att komma över den tröskeln för att kunna läsa vidare på universitet och högskolor.
Men då fick socialdemokraterna med dåvarande utbildningsministern Olof Palme för sig att "demokratisera" den högre utbildningen.
Resultatet ser vi nu.
Demokratiseringen har inneburit sämre kunskaper och större klyftor mellan ungdomar som kommer från studievana miljöer och sådana som inte gör det. Så går det när nivellering ges företräde framför en god skola där kunskaper står i centrum.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) menar att en stor del av orsakerna till en försämrad skola ligger i kommunaliseringen av den svenska skolan. Han vill åter förstatliga den. Vi tror inte att skolan blir bättre av just den anledningen enbart. Det handlar om en ny pedagogik, om att ge lärarna större möjligheter till att leda undervisningen och att satsa resurser på studiesvaga ungdomar. Det handlar också, som Jan Björklund så riktigt påpekade, att snabbare fånga upp eleverna och att se deras resultat. Ju tidigare eleven får rätt stöd och uppmärksamhet, desto snabbare kan skolan sätta in nödvändiga resurser.
Men då måste läraren få tillbaka möjligheten att leda undervisningen och att ta tillbaka mycket av det som gått förlorat i den socialdemokratiska skolan sedan slutet av 1960-talet.