LEDARE: Ledare: Svårt med sprutbyten

Norrbotten har problem med smittspridning. Saken gäller inte svininfluensa, utan en gammal välkänd smitta, hepatit C, en sjukdom som överlag har betydligt värre konsekvenser än nya influensan för den som drabbas. Viruset orsakar infektion i levern och för mer än hälften av dem som insjuknar i hepatit C blir problemen kroniska. Skrumplever eller levercancer kan bli följden. I år har drygt 20 personer under 25 år smittats i Norrbotten, en fyrfaldig ökning av antalet fall jämfört med ett normalår - siffror som gör att Norrbotten sticker ut i Smittskyddsinstitutets statistik. Smittspridningen sker bland drogmissbrukare som delar sprutor med varandra. Utvecklingen i länet har fått smittskyddsläkare Anders Österlund att föreslå ett försök med program för sprutbyten i Norrbotten. Sådana program är sedan en lagändring 2006 möjliga att införa för landstingen om de vill. Program finns i Skåne och i Stockholm diskuteras ett tidsbegränsat försök. I övriga Sverige har politikerna inte varit särskilt intresserade. Norrbottens landstingsråd Kent Ögren (S) är inte heller entusiastisk, och hänvisar i en intervju med TT till svårigheter med den nuvarande lagen. Men det stora problemet är snarare av principiell karaktär. Sprutbytesprogram reser svåra frågor om samhällets ansvar kontra det personliga, och om gränsdragningen mellan narkotikapolitik och hälsopolitik. Det som talar för programmen är att utdelning av rena sprutor minskar smittspridning och skapar kontakt mellan missbrukarna och sjukvården. Resonemanget bygger på tanken om "skadereduktion". Förespråkarna för offentliga program för sprutbyten anser att frågan handlar om sjukvård och hälsa, inte om narkotikabekämpning. Så länge problemet med drogmissbruk finns kan man inte bara i väntan på att den restriktiva narkotikapolitiken ska ge resultat stå och se på medan människor far illa. Emot programmen talar att det är principiellt problematiskt för staten att underlätta ett brottsligt beteende. I praktiken gör ju ett sprutbytesprogram det mindre riskfyllt att använda narkotika, vilket går stick i stäv med narkotikapolitikens mål att stävja och bestraffa narkotikaanvändning. Utan att kombineras med att bruk av narkotika tillåts igen (förbudet tillkom 1989) blir sprutbytesprogram därför vanskliga, principiellt sett. Vänsterpartiet är i dag det enda riksdagsparti som förespråkar en legalisering av bruk. Partiets argument är att ett förbud stigmatiserar människor med missbruksproblem och gör det svårare för dem att söka sig till sjukvården för att få hjälp. Och en legalisering av bruket skulle förvisso precis som sprutbytesprogram göra livet något lättare och bättre för dem som använder narkotika. Vilket dock, återigen, är precis vad en restriktiv narkotikapolitik inte vill göra.

Ledare: Ledare: Svårt med sprutbyten