Luleå kommun har som mål att alla anställda som vill ska få jobba heltid. Kommunen är på god väg att nå sitt mål: under 2010 ökade andelen heltidsanställda från 78 till 88 procent, en rejäl ökning.
Kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S) är glad. "Ett fantastiskt resultat, vi har nått jättelångt", säger hon. Men allt är inte frid och fröjd bara för att fler får heltid. Kritik från framför allt vård- och omsorgspersonal återkommer; om delade arbetspass, underbemanning, låga löner, omorganisationer och för lite inflytande över hur arbete och ledigheter läggs upp.
Tidigare studier har visat att anställda inom kommunala verksamheter som vård och omsorg är kraftigt överrepresenterade i svensk sjukskrivningsstatistik. Försäkringskassans rapport "Sjukskrivning i olika yrken" från förra året, bekräftar att denna personalgrupp fortsätter att ligga högt, även jämfört med andra kvinnodominerade yrken (kvinnor har högre sjukskrivningstal än män).
En tänkbar orsak är arbetets organisation eftersom ett återkommande klagomål från kommunal- och landstingsanställda är just bristen på inflytande över denna.
Enligt Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet ger möjlighet att påverka hur arbetstiden fördelas, "lägre sjukfrånvaro, minskad risk för förtidspensionering samt bättre självrapporterad hälsa.". I institutets rapport "Arbetstider, hälsa och säkerhet" ges tänkbara exempel på påverkan; som att få inflytande över när man ska vara ledig eller när man ska ta rast.
Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting tolkar, inte oväntat, Stressforskningsinstitutets rapport som att arbetstider bäst planeras lokalt, med ett avgörande inflytande för arbetsgivaren. SKL bedyrar, i detta fall vad gäller nattarbete, att de flesta kommuner och landsting redan har lokala överenskommelser "som är anpassade så att både arbetsmiljön och patienternas behov tillgodoses".
Detta kan ses som ett inlägg i debatten om statliga riktlinjer för personalplanering, en debatt som uppkom efter avslöjanden om bristande bemanning på demensboenden, där bland annat Piteå kommun figurerade. Äldreminister Maria Larsson (KD) var först direkt avvisande till nationella riktlinjer, men har nu gett Socialstyrelsen uppdraget att ta fram en "vägledning" till kommunerna för organisation och bemanning.
Syftet är gott: att säkerställa god kvalitet på vård och omsorg. Kritikerna menar, inte utan grund, att riktlinjer eller krav på exempelvis minimibemanning i stället kan bli ett tak och en stel form som varken passar personal eller brukare (som barn, äldre, sjuka med flera brukar kallas). Brukarnas behov borde sättas främst, men tyvärr stämmer deras behov inte alltid överens med personalens - eller politikernas.
Detta visar att problem med arbetstider, bemanning och organisation inte bara kan lösas med ett enkelt Alexanderhugg i form av rätt till heltid för alla. Personalplanering är en svårare nöt än så att knäcka.