LEDARE: Ledare: Studenternas dag

"En historisk dag", sade Lars Leijonborg (FP). Och högskoleministern hade all anledning att känna sig högtidlig och historisk med sitt besked på onsdagen att kårobligatoriet ska avskaffas 1 juli 2010. Kritiken mot systemet som tvingar studenter att gå med i en kår har funnits länge. De senaste 35 åren har frågan utretts fem gånger. Beslut har fattats och rivits upp. De borgerliga partierna har drivit på om ett avskaffande men i slutändan haft svårt att samla ihop sig. Principiellt sett är frågan enkel. Den negativa föreningsfriheten, det vill säga rätten att slippa vara med, måste naturligtvis gälla även för studenter. I praktiken är det snårigare. Studentinflytandet är en grundbult inom högskolan och obligatoriets försvarare har sett en risk att inflytandet hotas om kårerna krymper. Mot detta resonemang kan man ställa kravet på legitimitet. Kårval där studenternas deltagande varierat mellan måttligt och minimalt har skapat
debatt om vilket mandat de utsedda kårrepresentanterna har att tala för de studenter de säger sig företräda. Vet kårpamparna egentligen vad studenterna vill? Obligatoriet har knappast varit ett incitament för studentkårerna att gräva djupare i den frågan. Ragga medlemmar har de ju ändå inte behövt göra. De har därför kunnat luta sig tillbaka och ägna sig åt sitt. En tendens har funnits på flera lärosäten att kårverksamheten blivit en liten klubb för inbördes beundran; en slags broilerfabrik för karriärister. Som Luleå studentkår lockande skriver på sin hemsida: "Studentengagemang är högt uppskattat inom näringsliv och offentlig sektor". Och det är inget fel på engagemang. Men det som kommit att kallas kårpolitik har ibland blivit en märklig soppa av partipolitiskt färgade diskussioner, med svag koppling till den högre utbildningens innehåll, som borde stå i centrum för dem som ska representera högskolestudenter. Någon garanti för att det blir mer fokus på "rätt" frågor innebär inte frivilligheten. Elin Chrunak, ordförande för Luleå studentkår, känner en viss oro för att kårerna i framtiden kan tvingas lägga mer krut på studentrabatter och annat lock och pock för att ragga medlemmar. Det i stället för att lägga all kraft på studentinflytandet. Den faran finns. Men visar bara att det finns anledning att diskutera om detta inflytande i framtiden kanske ska organiseras på något annat sätt. Detsamma gäller frågan om vilka verksamheter som studentkårer, vilka även fortsättningsvis ska vara skattebefriade, egentligen ska få bedriva. Så alla problem är långtifrån lösta i den lagrådsremiss som regeringen idag undertecknar. Men det får bli morgondagens huvudvärk. Idag gläds vi bara, åt att landets studenter snart kan få sin rättmätiga frihet.

Ledare: Ledare: Studenternas dag