Den internationella skuldkrisen har nått Sverige och det får politiska konsekvenser.
Det ska sägas att Sverige befinner sig ett gott utgångsläge, med starka offentliga finanser, bra tillväxt och en låg statsskuld. Men när våra handelspartners tvingas genomgå omfattande stålbad påverkas även vi. Den svenska ekonomin är exportberoende och det råder knappast några tvivel om att krisen kommer att drabba Sverige på ett eller annat sätt.
När börsraset började var Göran Hägglund (KD), Jan Björklund (FP) och Maud Olofsson (C) oerhört snabba med att säga att de kunde tänka sig att skjuta på det femte jobbskatteavdraget. Moderaterna har varit mer tveksamma.
Fram till i går. Under en presskonferens meddelade statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg att de inte kommer att föreslå något femte jobbskatteavdrag, ingen höjd brytpunkt för statlig skatt och ingen skattesänkning för pensionärer. I alla fall inte i höst.
"Vi ser en nedrevidering av regeringens prognoser. De offentliga finanserna påverkas."
"Därför vill vi vara ansvarsfulla och skjuta fram inkomstskattesänkningar och skattelättnader för pensionärer", sade Fredrik Reinfeldt.
Reinfeldt mästrade på om vikten av ordning och reda och stabila statsfinanser. Borg pekade på några dystra konjunkturkurvor och sa att det kommer att bli "stökigt i höst".
Frågan är om det inte är mer intressant att analysera vad de inte sa. Det klena underlaget i riksdagen kan mycket väl vara en bidragande orsak till att statsministern och finansministern nu skjuter på reformerna. Krisen kommer så att säga med god tajming.
Alliansregeringen vill ogärna förlora ännu en omröstning mot den samlade oppositionen och genom att dra tillbaka planerna på det femte jobbskatteavdraget hoppas man undanröja spekulationerna om en regeringskris. Och det utan att ge intrycket av att man allför lättvindigt sviker sina vallöften. Det är ju kris för tusan!
Politiskt och taktiskt verkar det vettigt att dra tillbaka de planerade skattesänkningarna. Väljarna har förståelse för att regeringen prioriterar statsfinanserna i kristider. Och det femte jobbskatteavdraget är knappast den viktigaste politiska frågan för hushållen, inte ens den viktigaste skattesänkningen.
Men ekonomiskt?
Sverige har fortfarande ett av världens högsta skattetryck, vilket hämmar tillväxten och den internationella konkurrenskraften. Vidare är jobbskatteavdraget ett betydelsefullt instrument för att pressa ner arbetslösheten, som enligt KI:s senaste bedömning kommer att ligga kvar på 7,5 procent året ut.
Mot den bakgrunden är det olyckligt att det femte jobbskatteavdraget skjuts på framtiden. Men just nu kanske det är den enda möjliga lösningen - av både praktiska och politiska skäl.
Det blir inget nytt skitår. Vi får i stället stå ut med ett uteblivet jobbskatteavdrag och en stökig höst. Man kan misstänka att det kastas avundsjuka blickar både från Sydeuropa och USA.