Ledare: Stärk skyddet
Alla som drabbas vid gruvbrytning ska få rimlig kompensation.
Foto: FREDRIK PERSSON/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
16 gruvor och jakten på nya fyndigheter är intensiv. Undersökningar bedrivs runtom i landet med stöd av över 1.000 utfärdade tillstånd att leta efter mineral på nya platser. En stor del av sökandet sker i Norrbotten. Som landshövding Per-Ola Eriksson säger i en intervju med Kuriren är den här situationen "en bjärt kontrast till de domedagsstämningar och problem som fanns för 20 år sedan". Då sågs inte malmbrytning som en framtidsbransch. Men historien ville annorlunda. Stora tillväxtländer som Kina och Indien behöver mineraler och metaller för att deras ekonomier ska kunna fortsätta växa. Efterfrågan på järnmalm är stor - Kina ökade sin produktion av råstål med nästan 10 procent under första halvåret 2008 - och priserna rekordhöga. Det ger Sverige, och Norrbotten, ett gott läge. Här finns fyndigheter, och gruvbrytning är en viktig basnäring för både landet och länet. Per-Ola Eriksson går dock lite väl långt i sin iver att överbrygga alla tänkbara motsättningar då han beskriver läget som att "det som är bra för Gällivare och Kiruna är bra för LKAB och det som är bra för LKAB är också bra för kommunerna". Som han själv erkänner ställs samhällen där gruvbrytning sker "inför mycket stora utmaningar". Och då är det oundvikligt att intressekollisioner inträffar. Trots det självklara bidrag till arbetstillfällen och utveckling som LKAB gör i Malmfältskommunerna innebär inte det att den enskilde kommuninvånarens intressen alltid och på alla områden sammanfaller med det stora gruvbolagets. Och i en sådan situation står den enskilde inte särskilt stark. Tyvärr är Sverige ett attraktivt land för mineralletare också av denna anledning; skyddet för den enskildes äganderätt är relativt svagt vid gruvbrytning. I flera motioner i riksdagen har Krister Hammarbergh (m) lyft fram ett allvarligt problem som kan uppstå vid gruvbrytning i tätbebyggda samhällen, för dem som bor utanför men i närheten av det område där tillstånd, koncession, för gruvbrytning givits. Minerallagen, som reglerar gruvbrytning i Sverige, tar idag inte hänsyn till att "en fastighetsägare strax utanför koncessionsområdet kan lida skada på så sätt att egendomen blir omöjlig att sälja och därmed tappar sitt värde", skriver Krister Hammarbergh. Det duger inte. Som Hammarbergh föreslår bör alla som drabbas och lider ekonomisk skada på grund av gruvdrift få en rimlig kompensation. En sådan förändring ligger inte bara i de drabbades intressen. Vi tjänar alla på att leva i ett samhälle där äganderätten tas på större allvar än idag.