Budgeten som presenterades på torsdagen, som länge varit känd och omskriven, är stark. Sverige har Europas starkaste offentliga finanser. Det gynnsamma läget beror på att Sveriges regering, framförallt nu men även under Göran Perssons tid, fört en ansvarsfull ekonomisk politik.
Lågkonjunkturen lurar dock runt hörnet och med sänkt bolagsskatt och satsningar på forskning stöd och infrastruktur kan Sverige långsiktig stärka sin konkurrenskraft.
"Budgeten tar ansvar för de långsiktigt nödvändiga investeringarna. Men utgångspunkten är att vi är i ett bekymmersamt läge. Vi har länder som Grekland, Spanien och Italien som utgör stora källor till bekymmer", sa finansminister Anders Borg (M).
De enskilda satsningarna är måhända inget man vinner väljare på. Men tillsammans med beskedet från i förra veckan, om att alliansen satsar mer på rättsväsendet, underlättar ungdomars etablering på arbetsmarknaden och gör en fjärde sänkning av skatten för pensionärer, så innebär det att alliansen återigen tagit initiativet i svensk inrikespolitik.
Oppositionen är djupt oenig. Och Socialdemokraternas linje är fortsatt krokig.
För några år sedan stod Tomas Östros och gastade om att varenda åtgärd regeringen hade för att motverka krisen var otillräcklig och kom för sent. Man skulle "investera sig ur krisen" som det hette, främst genom att satsa på beredskapsjobb och höjd a-kassa. I dag är det andra tongångar. Nu heter det plötsligt inte längre att det är "för lite och för sent". Nu säger Socialdemokraterna att det är för mycket och på en gång i stället. Det hänger inte ihop.
Fredrik Olovsson, Socialdemokraternas ekonomisk-politisk talesperson i riksdagen, riktade under gårdagens budgetdebatt in sig på att sänka förtroendet för Anders Borg genom att hävda att han är oansvarig med statsfinanserna. Trovärdigheten är noll. Fredrik Olovsson borde omedelbart sättas på ett plan till USA, Japan eller valfritt EU-land för att studera hur andra länders regeringar nu tvingas skära ner och spara.
Men visst finns det anledning att kritisera budgeten. Jag hade till exempel gärna sett fler skattesänkningar för vanliga löntagare. Dessutom finns det behov av reformer både på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden som inte skulle kosta en spänn att genomföra.
För Norrbottens del är det dock en bra budget. Det satsas stort på gruvrelaterad infrastruktur, bland annat på en upprustad Malmbana och en ny väg mellan Pajala och Svappavaara. Regeringen avsätter dessutom pengar till gruv- och mineralforskning vid Luleå tekniska universitet mellan 2013 och 2016. Forskning som kan visa sig bli nog så viktig för länet.
Någon Norrbottniabana blev det tyvärr inte den här gången. Regeringen anser att det finns mer angelägna projekt med högre lönsamhet. Statsminister Fredrik Reinfeldt har svårt att tro att regeringen kommer vilja prioritera bygget av Norrbotniabanan före år 2015.
Det är givetvis ett väldigt tråkigt besked. Men det är i alla fall ärligt.
Socialdemokraterna är regerande världsmästare i att prata om Norrbottniabanan. Men Socialdemokraterna avsatte inga pengar till någon Norrbottniabana i skuggbudgeten förra hösten. Man skrev att det var ett angeläget projekt, men att man skulle återkomma med finansieringen. Det återstår att se om man gör det den här gången.