LEDARE: Ledare: Sockerskatt, nej tack

Det finns en gräns för vad man kan unna sig i ett lutherskt land som Sverige. Påskhelgens överflöd av mat och godis kan inte bara få slinka ned hur som helst. Till lammet, äggen, musten och sötsakerna måste även serveras lite traditionell svensk självspäkning. Lagom till påsk kom så ännu ett larm om hur vi håller på att äta och dricka ihjäl oss. Två författare och tre professorer skriver i en debattartikel i DN (1/4) att Sverige behöver en "söt skatteväxling". Vi dricker 90 liter läsk per person och år och snaskar dessutom i oss mest godis i världen, konstaterar de fem sockerhatarna. 17 kg godis per person eller dubbelt så mycket som en genomsnittlig europé. Sockervanorna gör oss sjuka och överviktiga. Sockerälskare riskerar att dö i förtid och, inte minst, så kostar de sjukvårdspengar. Det är effektfullt beskrivet, men fördelas de skrämmande ransonerna över året blir det inte mer än några godisbitar och ett glas läsk per dag kvar. Väl mycket kanske, men inget som ska behöva förvandla den som i övrigt tänker på kost, motion och tandhygien till ett fettmonster med munnen full av tandtroll. Antagligen ligger vi ganska högt i EU-rankningen även när det gäller intaget av rågbröd och morötter. För trots återkommande larm om våra osunda vanor har vår förväntade livslängd fortsatt att öka. Sverige tillhör här de bästa bland EU-länderna. Säkert finns det ändå anledning för många att tänka lite mer på vad som stoppas i munnen (även om andra experter i stället varnar för farorna med hälsofixeringen). Men den lösning som DN-debattörerna rekommenderar; högre skatt på det hemska sockret och lägre skatt på de nyttiga men ack så mycket beskare grönsakerna, är inte rätt recept. Frestelser kan förvisso vara svåra att stå emot: människan är inte en hyperrationell varelse som alltid tänker på, eller bryr sig om, konsekvenserna av sina handlingar. Men att överföra mer av ansvaret på staten och samhället; andra människor, som då uppenbarligen förväntas vara mer rationella än vad vi är, kommer knappast att göra oss mer benägna att tänka långsiktigt och ta eget ansvar. De flesta kan, även om det är svårt, bestämma själva. Och de som inte kan, de verkliga sockermissbrukarna, hjälps inte av en skatt. I stället straffas de inte bara hälsomässigt utan också ekonomiskt. En del har kommit med andra förslag än skatter för att, som DN-debattörerna uttrycker det, "få fram önskvärda beteendeförändringar". En är att livsmedels-butikerna ska ställa upp och undvika godishyllor i närheten av kassan, för att inte inleda folk i för stora frestelser. Handlare ska alltså hjälpa fullt kapabla vuxna att bekämpa deras och de skrikande barnens sötsug. Det borde vara straffskatt på sådana resonemang.

Ledare: Ledare: Sockerskatt, nej tack