Bakom varje kommunalt skrytbygge med överskriden budget står tusentals hårt arbetande människor som får en osäkrare vardag. Hammurabi's kod är ett av mänsklighetens äldsta dokument. Den har sitt ursprung i Babylon och sa bland annat att en arkitekt som konstruerar ett hus som rasar och skadar någon ska straffas hårt. Ansvarsutkrävande uttänkt för tusentals år sedan.
I Boden har politiken misslyckats. Skatten ska höjas och medborgarna kommer därmed få bestämma mindre över sin vardag.
Blir Boden attraktivare av att medborgarna får mindre pengar att röra sig med? Svaret är nej. Boden passerar Luleå i skatteuttag. Tidigare hade Boden något lägre skatt än Luleå. Bodensare betalade 32,53 mot Luleåbornas 32,68 procent. Nu kommer Bodensarna betala mer. Enbart marginellt mer men det kan skjuta iväg eftersom orsaken till problemen inte behandlas.
Skattesatser gör skillnad. Hade Boden haft samma skatt som Vellinge med en skattesats på 28,89 procent hade en medelfamilj haft 18,000 kronor mer per år att röra sig med efter att kommunens skatteuttag.
Slöseriombudsmannen Martin Borgs har i en snart utkommande bok ”365 sätt att slösa med dina skattepengar” har noterat flera saker som kommuner runt om i landet har gjort för att undergräva sin ekonomi.
I Gävle, som likt Boden måste höja skatten, har Furuviksparken drivits under många år. Varje år gick den med tiotals miljoner kronor i förlust. Mellan 1996 och 2004 gick skattebetalarna in med 100 miljoner kronor för att täcka förlusterna. Det kanske var en trevlig park men det otrevliga valet blev 100 miljoner mindre till undervisning av elever.
Inkompetensen hos Gävles politikers gör att medelfamiljen i den kommunen måste avstå ytterligare cirka 4,000 kronor per år för att hålla kommunens ekonomi flytande. Bodens politiker är måhända inte fullt lika dåliga på att styra ekonomin men kommer ändå lugga invånarna på pengar några tusenlappar när skatten ska höjas.
Gävles Skattehöjning kommer ge uppskattat 141 miljoner kronor extra 2014. De planerar att satsa på en Fotbollsarena plus infrastruktur för 112 miljoner kronor, en multisportarena för 100 miljoner kronor samt ökat undervisningsstöd till matematik för 3 miljoner kronor. Möjligen sneda prioriteringar.
Slöseriombudsmannen noterar att majoriteten av de kommunala idrottsarenorna och badhusen blir ordentliga kallsupar för budgetavdelningarna, kostnaderna överskrids rejält. Luleå Energi Arena förekommer i boken. Först skulle arenan kosta kommunen 133 miljoner. Sedan blev det 180 miljoner. Slutnotan är ännu oklar.
Kommunpolitiker tappar lätt kontrollen över andra människors pengar. Det är lätt hänt. Att spendera någon annans pengar på sig själv är trevligare än att lägga sina egna pengar på någon annan.
I Sverige har vi dåliga system för att hålla beslutsfattare ansvariga. I värsta fall får de en politikerpension eller byter plats i kommunfullmäktige.
Har man lite skinn i spelet kommer man ta det försiktigare. Ett löneavdrag för en beslutsfattare som klantar bort 100 miljoner är inte omotiverat. Kommunpolitikerna ska hushålla våra skattepengar lika noggrant som om de packade sin egen fallskärm före ett hopp ur ett flygplan.