LEDARE: Ledare: Slopa procentmålen

Traditionellt ska en minister i Sverige göra två saker för att betraktas som "stark". Ett: äska ständigt ökade anslag till "sin" sektor. Två: alltid stå upp och försvara dem som jobbar inom sektorn, vad som än händer. Den som gör på annat vis betraktas som svag - och osolidarisk. Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) har vågat att både ifrågasätta det ständiga, kravlösa tillskjutandet av stora pengar till biståndssektorn, och kritiserat biståndsmyndigheten Sidas sätt att sköta pengarullningen vidare ut i världen. För det har hon fått ta emot angrepp från såväl Sidas personal som politiska motståndare. De två före detta Sida-cheferna Carl Tham och Bo Göransson (båda S-märkta) skrev i april en debattartikel i DN, vars innehåll är ganska typiskt för hur det har låtit: Gunilla Carlsson baktalar bistånd. Gunilla Carlsson är inte intresserad av bistånd. Gunilla Carlsson tror inte på bistånd. När en biståndsminister kräver att få se resultat, att ansvarig myndighet håller budget, att Sida inte sitter stilla och tittar på när biståndspengar rinner bort i korruption, ser Carl Tham och Bo Göransson alltså det som brist på engagemang. Med den typen av påhopp från sådana herrar kan Gunilla Carlsson ta saken med ro och lugnt konstatera att hon är på rätt väg. Det verkar hon också göra. I en replik (DN 18/4) skriver hon att hon tänker fortsätta reformera svenskt bistånd. Hon avser inte att som Socialdemokraterna låta Sida sköta biståndspolitiken, eller fortsätta låta volym gå före innehåll. Volym är nämligen det som hamnar i förgrunden när bistånd diskuteras. I ett annat typiskt debattinlägg (Kurien 10/6) skriver sex företrädare för olika ideella organisationer, om hur EU-länderna inte lever upp till sitt gemensamma mål att tillsammans ge 0,56 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Sverige når sitt mål, på en procent av BNI, men det sker enligt de sex debattörerna genom budgettrixande där sådant som skuldavskrivning och flyktingmottagande räknas in. Penningfixeringen är total i biståndsdebatten. Och en sektor som kan räkna med ständig tillförsel av nya och ökade medel, kommer av naturliga skäl att bli mindre noggrann med hur medlen används. Medan politiker frestas att manipulera budgetposter. Det är ingen hemlighet att Gunilla Carlsson och Moderaterna vill slopa enprocentsmålet. Men de vill fortfarande ha ett annat, lägre golv. Tyvärr. För vad biståndspolitiken skulle behöva är en omställning från hur mycket som ska satsas till vad som ska satsas på och hur. Hittills har biståndsströmmen till u-länderna lyckats redovisa få tydliga, goda resultat. Bördan att bevisa vilken nytta biståndspengarna gör ligger på alla som kramar volymmålen. Tills de lyckas finns ingen anledning att fortsätta pengarullningen.

Ledare: Ledare: Slopa procentmålen