I Luleå har kommunala Lulebo 31 lediga lägenheter. Bodens motsvarighet Bodenbo har 22 lägenheter ute. Och i båda fallen är det inte brist på intresseanmälningar.
På vissa av objekten är det fler bostadssökande än vad det finns lediga lägenheter i kommunen. Trots att det uppenbart finns människor som vill betala hyran finns inget att hyra. Problemet är hyresregleringarna.
I Svensk Tidskrift intervjuas Sonny Modig, vd på det kommunala bostadsbolaget i Malmö och tidigare bostadssamordnare hos regeringen Persson. Modig menar att de betalningssvaga grupperna drabbas av hyresregleringarna, han kan inte ge något exempel på där reglerade priser har lett till något annat än brist och ringlande köer.
Det finns många sektorer att investera pengar i, varför skulle någon vilja göra det i bostadssektorn om man inte får utdelning på dem? Svaret är att på tok för få gör det och att det inte är förvånande. Avkastningen är låg, de som bygger får inte ta ut de priser de vill. Det byggs alltså för lite. Tydligast märks det i Stockholm men även i Luleå och på andra norrbottensorter. Ett problem är att människor som får jobb här uppe inte tar dem för att boende inte går att ordna.
Ett klassiskt exempel på köbildning efter en reglering är de som uppstod vid Oljekrisen 1973 när president Nixon införde prisregleringar på bensin. Mackarna fick inte sälja över vissa priser vilket gjorde att de drog ner på mängden som såldes. I bensinfallet blev konsekvensen att de som först kom till macken köpte så mycket som möjligt, de behövande som kom sent blev utan. Hyresregleringarna på bostadsmarknaden har skapat liknande problem.
Lulebo vill höja hyrorna, nyheten har lett till en uppsjö av lätt irriterade meningsyttranden på Kurirens webbplats. Det som kallas allmännyttan är hyresledande vilket innebär att övriga som hyr ut inte får skilja sin hyressättning nämnvärt gentemot dem.
En annan konsekvens av hyresregleringarna i Sverige är att de som bor i ytterområdena subventionerar de som bor i innerstäderna. Den goda grundtanken var att alla skulle ha möjligheten att bo centralt, priserna skulle därför inte skilja sig åt. Resultatet blev att de med resurser fick centrala lägenheter med relativt låga hyror.
Skulle hyresregleringarna försvinna skulle de resursstarka i innerstäderna få betala lite mer och de i ytterområdena lite mindre. Fler bostäder skulle byggas och människor skulle kunna flytta dit jobben finns. Många som måste tacka nej till ett jobb för att det inte går att få tag på en bostad skulle nog gladeligen betala de 3,81 procent extra hyra Lulebo vill ha för möjlighet till bostad och jobb eller flytta från föräldrarna.
I Sverige finns det mycket bostadspolitik och lite bostäder. Detta skulle kunna bytas ut mot många bostäder och lite bostadspolitik. Det är dags för staten att ta händerna från bostadsmarknaden.