Svart, svartare, svartast. I Bodens kommun går det raskt mot mörkare tider, och det beror inte bara på att vi nu befinner oss i december månad.
Kommunens likviditet har under året raskt sjunkit från 173 miljoner till 10 miljoner. Boden tvingas därför låna 100 miljoner kronor, bland annat för att klara den löpande driften.
Har ni sett tv-programmet Lyxfällan? Säga vad man vill om programmet, men det är i alla fall en effektiv studie i hur man gör enkla hushållsekonomiska prioriteringar.
Hade Bodens kommun varit en av deltagarna i Lyxfällan hade man varit en arbetslös storrökare som lägger pengarna på onödiga lyxkonsumtion men tar sms-lån för att få mat på bordet.
Men till skillnad från de verkliga deltagarna i Lyxfällan, som ofta visar mod och viljestarka, verkar det dessvärre inte existera mycket till probleminsikt eller förbättringsvilja i Boden.
Det finns ingen plan för att få ekonomin i balans. Kommunalrådet Torbjörn Lidberg (S) har visserligen plockat fram osthyveln och försiktigt försökt kapa några procent av kostnaderna i de förvaltningar som gör underskott.
När det tagit emot minsta lilla har dock Lidberg och Socialdemokraterna genast kastat osthyveln. De föreslagna nedläggningarna av byaskolorna sköts till exempel på framtiden, utifall elevantalet i Harads, Gunnarsbyn och Bredåker plötsligt skulle öka!
Jag skulle önska tydligare prioriteringar. När den kommunala budgeten på ganska kort tid måste anpassas till nya snålare förhållanden behövs en översyn av hela kommunens verksamhet. Inte bara av kostnaderna för skollokaler och "det sociala". Osthyvelprincipen håller inte hur länge som helst, utan välfärden blir förr eller senare lidande.
"Vi kanske måste ifrågasätta saker som inte är lagstadgade", sa Johan Johansson, gruppledare för Moderaterna i kommunfullmäktige, till Norrbottens-Kuriren tidigare i veckan.
Även om Johansson inte gav några konkreta exempel på vad som ska kapas tror jag att det ligger mycket i vad han säger. Det allra bästa vore om Bodenpolitikerna nu på allvar plockade fram yxan och minskade kommunens åtaganden.
Skulle man renodla kommunens verksamhet utifrån vad den MÅSTE sköta så återstår utbildning, äldreomsorg, bibliotek, miljö- och hälsoskydd, räddningstjänst, vatten och avlopp och samhällsplanering.
Arena, äventyrsbad, hästcentrum och delägarskap i filmbolag är några exempel på kommunala åtaganden som förvisso kan vara trevliga, men som definitivt
inte hör till välfärdens kärna.
När en kommun tvingas dra åt svångremmen uppstår alltid tråkiga konflikter. Därför önskar jag att man i förebyggande syfte vore mer försiktig med att ta på sig nya utgifter och åtaganden. Även i goda tider.
Det är en svår konst att prioritera. Men ibland är det mycket bättre med ett välriktat yxhugg än att fortsätta hyvla på den allt tunnare kaka som finns kvar.