Utbildning är silverkulan för lösande av många problem. Det behövs inte små förändringar utan monumentala förändringar. Skolbyggnader borde vara palats. Konkurrensen om de bästa lärarna borde vara mördande. Lärarna borde ha skyhöga löner. Skolor bör vara snuskigt dyrt för staten och absolut gratis för medborgarna. Hur vi tar oss dit har jag dock inte kommit på än.
Ovanstående handlar om utbildningens infrastruktur - förutsättningarna för att leverera och producera kunskap. Är den biten på plats är halva uppdraget slutfört. Innehållet i visionens palats är däremot en svårare fråga.
Skolan har av politiken setts som en universallösning på alla problem. Våld, jämlikhet eller kostvanor. We just need more education! För att parafrasera en strof ur Pink Floyds Another brick in the wall som kritiserade skolsystemets särpräglade strukturer. Reformeras skolan bara tillräckligt mycket löser sig problemen, verkar skolpolitiker tycka.
Stanfordprofessorn David F Labarees håller inte med. I boken Someone has to fail skriver Labarees att försöken att göra samhället bättre genom reformer i skolan hittills har varit misslyckat i USA.
En förklaring till att reformer inte får genomslag är lärarkårens konserverande kraft. Reformatorerna kan reformera hur mycket de vill med modeprojekt rörande årets hajpade tema. Lärarna kommer undervisa på de sätt de vet fungerar. Därför blir de flesta skolreformer papperstigrar på kort sikt.
Det positiva med trögrörligheten är att de dummaste av skolidéer inte lyckas tränga in med full kraft. Ett märkligt exempel är en väns berättelse om hur de skulle klä in väggarna i papier-maché för att göra om klassrummet till en livmoder där kunskap skulle förlösas ...
Negativt är dock att det finns problem i svenska skolan och att det kommer ta väldigt lång tid att lösa dem. Att skolan skulle vara en supertanker som plöjer genom vattnet men är oerhört svår att vända är inte en dålig liknelse.
Finland lyfts ofta fram som ett framgångsexempel när det gäller skolresultat. Pasi Sahlberg, forskare knuten till finska utbildningsdepartementet, försöker besvara frågan om framgången i Finnish lessons. Han landar i att finska skolor fungerar för att man inte ens har låtsas reformera dem. Vidare har man inte flörtat med flummet.
Finland har lunkat på och levererat kunskap och skippat reformivern - helt enkelt hållit sig till grunduppdraget.
Kanske är det helt enkelt så att det är föräldrarnas uppgift att lära ut saker som icke-våld, jämlikhet och kostvanor eller vad det nu kan tänkas vara -ungefär som att vara förälder. Lägger staten över delar av föräldraansvaret på skolan bör ingen förvänta sig annat än att resultaten går ner eftersom tid tas från undervisningen, något många lärare har vittnat om.
I Finland går det 20 personer per utbildningsplats till lärarutbildningen. I Sverige fylls inte ens de befintliga platserna. Allt är förmodligen inte bra i den finska skolan men de verkar göra en hel del saker rätt.
Förändring behövs. En armé av rasande lärare som rör sig mot riksdagshuset med pekpinnar som svärd och matteböcker som sköldar under stridsropen Politicians, leave our schools alone! skulle onekligen vara uppfriskande och helt klart välbehövligt.