Är det något som diskuterats och debatterats flitigt sedan jag flyttade upp till Norrbotten i maj så är det nedläggningar av skolor på landsbygden.
Återigen mobiliserar nu befolkningarna i byarna mot skolnedläggningar som hotar utvecklingen. Och det är lätt att förstå frustrationen som råder i orter som Bredåker, Gunnarsbyn och Harads. Efter att barn- och utbildningsnämnden i Bodens kommun presenterat sina besparingsförslag ser det ut som att Harads och Gunnarsbyn tappar sina högstadium medan Bredåker blir av med hela grundskolan.
Förra veckan gick Haradsborna man ur huse för att protestera mot planerna på att lägga ner högstadiet på orten. Ett engagemang som lovar gott för framtiden!
Edefors S-förening, som tillsammans med Edeforsbygdens ekonomiska förening och församlingen tagit initiativ till manifestationen hade dock bjudit in kommunens styrande S- och V-politiker till ett stormöte. Ingen kom.
Ingemar Karlsson från S-föreningen var missnöjd över "politikernas ointresse för landsbygdsfrågor".
"Det visar den här attityden. Jag är jättebesviken", sa han till Norrbottens-Kuriren.
Nu var Ingemar Karlsson inte den ende som tillfälligt glömt bort att han själv är politiker och att nedläggningen planeras att genomföras av det parti han representerar, Socialdemokraterna.
Kyrkoherden Lennart Åström, även han S-politiker, var inte bättre. Ändå hade han onekligen en bra poäng när han kopplade ihop bevarandet av skolan med befolkningsutvecklingen på orten.
"När jag först kom hit som präst för 20 år sedan fanns det över 2.300 människor i församlingen. På de här 20 åren har antalet minskat med en tredjedel. Skolan är inte bara en angelägenhet för skolbarnen och deras föräldrar. Det är en angelägenhet för alla människor i bygden", sa Lennart Åström till NSD.
Det finns nog få saker som slår hårdare mot ett litet samhälle än en skolnedläggning.
När skolan läggs ner tappar yngre människor framtidstro och flyttar någon annanstans. Det föds färre barn. Ingen flyttar in. Och DÅ blir det verkligen svårt att få andra verksamheter att etablera sig i Harads. En nedlagd skola riskerar onekligen att leda till en negativ spiral.
Samtidigt måste det genomföras besparingar inom skolväsendet i Bodens kommun. Elevunderlaget minskar stadigt och tomma lokaler kostar pengar. Enligt barn- och utbildningsnämndens ordförande Britt-Marie Loggert Andrén (S) skulle kommunens skollokaler rymma 1.000 fler elever. Någonstans måste man alltså skära ner.
Men är det verkligen så klokt att till exempel sätta högstadieleverna i Harads att pendla omkring tio mil om dagen till kommunala skolor i Boden och Sävast?
Frågan är om inte det tryggaste på lång sikt vore om Haradsborna startade en egen friskola eller placerade barnen i friskolan i Svartlå, som i dag har verksamhet upp till årskurs 6.
Varför? Politikerna kan inte lägga ner en friskola.