För några år sedan var alla bedömare överens om att världens gas- och oljeresurser höll på att ta slut. Nu pratar alla om möjligheterna med okonventionella fossila bränslen.
Det som har skett är inget annat än en teknikrevolution. Djupt liggande olje- och gasreserver, som tidigare varit otillgängliga, nås genom så kallad "fracking" eller hydraulisk sprängning. Vatten, sand och kemikalier pumpas ner i jorden och orsakar sprickor i djupliggande skiffer ur vilka gas och olja kan utvinnas.
Metoden, som utvecklats och förfinats i Nordamerika har, gjort att USA på kort tid gått om Ryssland som världens största gasproducent. Inom kort kommer USA också att passera Saudiarabien som världens största producent av olja.
Uppgången i produktionen av gas och olja har lett till billigare bensin- och elpriser vilket gynnat den amerikanska industrin. Det må låta väldigt motsägelsefullt, men den ökade utvinningen av fossila bränslen i USA har faktiskt också gynnat klimatet. Enligt en Bloomberg-rapport som släpptes i början av månaden har USA minskat sina utsläpp av växthusgaser med 11 procent sedan 2005, trots att ekonomin vuxit. Medan användningen av skiffergas ökat drastiskt under den tiden har andelen kol, men också olja, minskat. Naturgas orsakar 25 till 30 procent lägre koldioxidutsläpp än olja. Ännu mindre jämfört med kol.
USA är inte längre beroende av olja från Mellanöstern, men skifferrevolutionen får fler säkerhetspolitiska konsekvenser än så. Konkurrensen från okonventionell gas och olja gör att Rysslands intäkter från gasexport förutspås minska drastiskt under de närmaste åren.
Den ryska staten kontrollerar energijätten Gazprom, och gång efter annan har Ryssland demonstrerat att man inte tvekar att använda företaget som utrikespolitiskt påtryckningsmedel. Länder med undergivna regeringar får billig energi. Andra, som inte visar samma medgörlighet, får betala desto mer.
Putins energimakt är nu satt i gungning. Shtokman-fälten i Barents hav stoppades i augusti och sköts upp på obestämd tid. I september startade EU-kommissionen en granskning av Gazproms godtyckliga prissättning i olika EU-länder.
Skifferboomen håller också sakta på att sprida sig från USA till andra delar av världen. I Europa finns stora reserver.
Polen har förklarat att egen skiffergas är högsta prioritet för energipolitiken. Ukraina, som senast år 2018 ska bli oberoende av rysk gas, undertecknade i slutet av januari ett avtal med Shell gällande en skiffergasfyndighet. Litauens regering förhandlar just nu med Chevron som är intresserad av att undersöka ett område i västra Litauen.
Även Sverige borde stödja utvinning av skiffergas inom våra gränser. Det är den enda fossila energikällan vi har i Sverige (i alla fall i några volymer att tala om). Under förutsättning att vi kan utvinna skiffergas under miljömässigt godtagbara former skulle gasen bli ett viktigt komplement för vår energiförsörjning.
Konkurrens mellan olika energislag är inte bara bra för hushållens plånböcker och vår inkomstbringande tunga exportindustri. Egen gasproduktion skulle dessutom göra oss mindre beroende av vad som sker i stater med stora demokratiska brister. Det gäller oljediktaturerna i Mellanöstern såväl som Ryssland.