I ännu en opinionsundersökning säger en stor majoritet av svenskarna, över 70 procent, ja till högre skatt om den går till sjukvård och skola. Undersökningen, kallad "Välfärdsopinion 2010", är gjord av sociologen Stefan Svallfors vid Umeå Universitet och omfattar 4.000 tillfrågade.
Sådana här resultat är mumma för skattehöjarsossar. De läser in stöd för sin linje att envist hävda ofelbarheten hos klassisk socialdemokratisk politik. Enligt dem handlar partiets problem mest om kommunikationsmissar; eller möjligen att man gick till val på för små höjningar av skatter.
Men deras tolkning ger en skev bild av verkligheten.
Det går inte raka rör mellan vad människor verkligen tycker och vad de uttrycker i en opinionsundersökning.
För det första är det lättare att vara för högre skatt om man själv ser det som mindre troligt att i slutändan få vara med och betala den.
För det andra är det enklare att säga ja om frågan är formulerad som i det här fallet; "Kan du tänka dig att betala mer skatt om den går till ...?"
Fråga i stället om människor vill ha 1.500 kronor mindre i plånboken varje månad, så blir nog svaret annorlunda (tänk er ett förslag om en lönesänkning i samma storlek, vilket skulle ha samma effekt som en skattehöjning, så förstår ni).
För det tredje avslöjar människors röstande mer om vad de verkligen tycker. I senaste valet blev det storseger för skattesänkarblocket. Och Moderaterna är enligt SCB:s senaste mätning numera största parti. Vill man så går det dock att hjälpligt jämka samman opinionsundersökningens och valets resultat.
Alliansen vill inte riva ned välfärdsstaten, bara bygga om den. Mer pengar ska gå till kärnverksamheter som vård, skola, omsorg, och mindre till olika ersättningssystem och åtgärder.
Den här omläggningen ställer många upp på. Mer stöd till sysselsättningspolitik får bara stöd av runt hälften av de tillfrågade i undersökningen.
En förklaring till svenskarnas röstbeteende kan också vara att många helt enkelt inte litar på skattehöjarpartiernas prioriteringar. Folk inser att skattepengar inte alltid leder till bättre vård eller undervisning, och att pengarna i slutändan inte alltid ens dyker upp där. De vet att utlovade välfärdsslantar likaväl kan hamna någon annanstans eller fastna i administrationen.
Majoriteten i Stefan Svallfors undersökning vill följaktligen dra ner på anslagen till offentlig administration, ett önskemål som de för övrigt delar med det socialdemokratiska oppositionsrådet i Stockholms landsting, Ilija Batljan, som i tidningen Dagens Samhälle för ett tag sedan hävdade att varannan landstingsbyråkrat är onödig.
Med hänvisning till lokal norrbottnisk debatt verkar opinionsundersökningen inte heller ge något stöd för mer pengar till företagsstöd, idrottshallar eller regional utveckling. Trots att många politiker gärna räknar in även sådant under "välfärd".