Unga börsklippare med Rolexklockor på armen. Champagneyra runt Stureplan. Finansvalpar med bakåtslickat hår och Porsche.
Aktiehandeln vaknade plötsligt till liv i början på 80-talet. Finansmarknaden blev en tillväxtbransch. Men det var en ung bransch.
Frustrationen över yuppiesarnas levnadsmönster växte, och det var förståeligt att finansminister Kjell-Olof Feldt ville knäppa dem på näsan.
Feldt såg att här fanns det intäkter till staten att hämta.
Valpskatten, eller "skatt på omsättning av vissa värdepapper" som den egentligen hette, infördes 1983.
Resultatet blev en präktig flopp. I stället för de beräknade 1,5 miljarder som valpskatten skulle dra in till statskassan blev det till slut bara 80 miljoner. Skälet var att handeln helt enkelt flyttade från Stockholm till börser i andra länder. Skatten plockades bort av regeringen Bildt 1991, och är i dag saknad av få.
Snart kan vi dock ha valpskatt igen.
Majoriteten i Europaparlamentet sa nämligen i onsdags ja till en skatt på finansiella transaktioner inom EU. Nu räcker det visserligen inte. För att transaktionsskatten ska bli verklighet krävs det att alla medlemsländer är överens. Men parlamentets rådgivande beslut är oroväckande i alla fall.
Majoriteten i Europaparlamentet, inklusive de svenska socialdemokraterna, vill införa en skatt på handel med aktier, obligationer och derivat, med 0,1 respektive 0,01 procent av marknadsvärdet. Pengarna ska EU använda till lite allt möjligt: till att göra investeringar, bekämpa underskott och täppa till risker och minska svängningar på de finansiella marknaderna.
"Vi måste alla göra uppoffringar i kristider, det finansiella systemet måste också ta sitt ansvar", skrev Europaparlamentets ordförande Martin Schulz på Twitter efter att majoriteten sagt ja till transaktionsskatten.
Det ligger något i det. Skattebetalarna gick ju in och räddade bankerna, då borde de ha rätt att kräva något tillbaka?
Problemet är bara att finansmarknaden i dag är ännu mer lättrörlig och global än vad den var i Sverige under 80-talet.
Blir skatten verklighet kommer i stället en stor del av transaktionerna i Europa att genomföras på annat håll. Det betyder att både verksamheter och människor flyttar från Europa till andra delar av världen.
Det leder inte till ökad export, tillväxt och konkurrenskraft. Vad som oroar ännu mer är att transaktionsskatten är tänkt att finansiera delar av EU:s växande budget, som föreslås öka med sju procent nästa år.
Varför i hela världen ska EU:s budget växa när alla andra måste skära ner?
Det verkar som att de inte lärt någonting. Om stimulanser och ökade offentliga utgifter hade vart effektiva hade Europas problem varit lösta för länge sedan.